Vad är ansiktsblindhet?

Ansiktsblindhet, även kallat ansiktsagnosi eller prosopagnosi, definieras som oförmåga att känna igen bekanta ansikten. Många hundra tusen svenskar är drabbade av denna neurologiska funktionsnedsättning som har konsekvenser för yrkeslivet och det sociala livet.
                 
Det finns olika grader av ansiktsblindhet. Gravt ansiktsblinda känner inte igen sina anhörigas ansikten. Ja, det kan vara svårt att känna igen sitt eget ansikte i ett fotografi. En gravt ansiktsblind kan behöva hjälp av personalen för att hämta det egna barnet på dagis.

De flesta prosopagnostiker har dock en mellansvår eller lättare form av ansiktsblindhet: man känner igen sina anhöriga, sina närmaste vänner och arbetskamrater men har svårt att identifiera perifera bekanta och människor som man bara har träffat några gånger.

Ansiktsblindhet är ett påtagligt problem för alla drabbade. För gravt ansiktsblinda kan det vara ett märkbart handikapp. Eftersom prosopagnostiker har svårt att känna igen ansikten går man kanske förbi vänner och bekanta utan att hälsa. Då är det lätt att få ett rykte om sig att vara drullig, ohövlig eller von oben.

Ett gott råd till alla prosopagnostiker: Tala om för alla att du är ansiktsblind och har svårt att känna igen folk!

Hur kan man få en diagnos?
Ansiktsblindhet är fortfarande så okänt i vårt land att det inte finns många ställen att vända sig till om man misstänker att man har det här problemet. Inte ens alla psykologer har fullständig kunskap på området och du kan bli felaktigt avfärdad som icke ansiktsblind.

Det finns tester som går ut på att man får se ett antal fotografier på ansikten och senare gäller det att känna igen så många ansikten som möjligt. Dessa tester tar inte hänsyn till att ansiktsblinda kan vara bra på att minnas detaljer som rutig skjorta, randig slips, rak pannlugg eller hårspänne.

Det är inget som hindrar att du ställer din egen diagnos. Här är några frågor som du kan svara på.
• Brukade du redan som barn ställa frågan ”Vem var det där?” till din mamma, pappa eller dina syskon efter det att ni hade mött människor på gatan? Och har du fortsatt att fråga din make eller maka på samma sätt?
• Känner du osäkerhet till exempel på en fest eller under en promenad på stan för att du inte vet om du kommer att känna igen alla bekanta som du kan stöta på?
• Brukar människor känna igen dig fortare än du känner igen dem?
• Har dina vänner tagit för vana att berätta för dig vilka det är ni träffar?
• Händer det att du har givande möten med nya människor i sociala sammanhang och sedan inte känner igen dem nästa gång ni ses? Du hälsar på dem som om de var främmande människor och de talar om att ni redan har träffats?
  • Har du ofta svårt att föreställa dig ansiktet på en människa som du lärde känna i går?
• Har du svårt att hänga med i handlingen när du ser en film eller tv-serie med många skådespelare? Brukar du ofta fråga den som sitter intill dig om vem som är med i tv-rutan? Ser du helst pjäser med bara några få skådespelare?

Om du har svarat ja på alla eller de flesta av ovanstående frågor så tillhör du den ganska stora gruppen ansiktsblinda människor i Sverige.

Finns det någon behandling?
För ansiktsblindhet finns ingen behandling. Men det finns flera exempel på att den som känt en stark stress över sin förbryllande oförmåga att känna igen folk ofta slappnar av lite och mår bättre sedan man förstått att man lider av ansiktsblindhet och att det är ett problem som man delar med många andra i befolkningen. I och med att stressen släpper vågar man titta mer frimodigt på människor man möter och blir ofta duktigare på att känna igen folk på deras gång, rörelsemönster, hår eller annat.

Var hittar man information?
Görel Kristina Näslund, psykolog, medicine doktor och själv prosopagnostiker, har skrivit ”Vem var det där? En bok om ansiktsblindhet.” Görel Kristina har intervjuat ett 60-tal ansiktsblinda män och kvinnor om deras erfarenheter. Oliver Sacks, Jane Goodall, Marianne Ahrne, Ludvig Rasmusson, Anna Dunér och många fler kända och mindre kända prosopagnostiker ger tillsammans en bild av hur det är att vara ansiktsblind. Författaren informerar om orsaken till ansiktsblindhet och om vanligt förekommande samproblematik, till exempel dåligt lokalsinne och högervänsterförvirring. I boken får man goda råd och tips på en rad strategier som underlättar vardagen.

Du kan också söka information på nätet. Använd sökordet ansiktsblindhet för svenska texter, prosopagnosia för engelska texter och prosopagnosie för tyska texter.