Brunstorps gård
Röd Melon i blom. Foto Björn KalinBrunstorps genbank ligger naturskönt på en solig sluttning strax norr om Huskvarna. Alla träden har en vidsträckt utsikt över Vättern. Genbanken innehåller välkända äldre och nyare sorter men även flera småländska lokalsorter. Genbanken är ständigt öppen för besökare. För att beställa en skrift om genbanken eller en visning, ring Björn Kalin tel 036-10 54 30.
Här följer en presentation av fruktsorter vid Brunstorps genbank sammanställd 1996 av pomologen Gunnar Bergfeldt.
Äppelsorter vid Brunstorp
ADELHILL
Sorten är uppdragen av två systrar, Adelina och Hilma Sveningsson, genom kärnsådd omkring 1906-1910 och fått sitt namn genom en originell sammansättning av systrarnas förnamn. Vilken sort som kärnorna togs från är okänt.
Trädet är friskt, mycket kraftigt och synnerligen vinterhärdigt och har inte skadats varken av 1940-talets vintrar eller senare, trots att läget i trädgården vid Järnvägsgatan 10, Hestra, 180 m ö.h. är allt annat än gynnsamt.
Frukten är medelstor, plattrund med svaga åsar. Grundfärgen är gul med på solsidan en röd strimmig täckfärg. Fruktköttet är vitt av medelgrov konsistens, syrligt, med en inte oäven arom som gör den till en acceptabel bordsfrukt och även god hushållsfrukt. Mognadstid i oktober, hållbar några veckor.
Zon 4 - 5.
ALEXANDER
Sorten är av rysk härkomst och anses vara allmänt odlad i trakten av Moskva redan i slutet av 1700-talet och då under namnet ‘Aport’. I Tyskland fick den namnet ‘Kaiser Alexander von Russland’ och kom omkring 1830 till Sverige delvis under namnet ‘Stoke Tuligo’. Genom fruktens storlek och vackra utseende samt trädets goda vinterhärdighet fick den snart stor spridning i vårt land. Bördigheten kommer relativt sent men kan bli stor. Trädet är mycket vinterhärdigt men angrips ej sällan av kräfta.
Frukten är mycket stor, brett och rundat kägellik med låga åsar som sträcker sig ett stycke över frukten. Huden är glänsande, ganska fet, grundfärgen gulvit med på solsidan en vacker, livlig rodnad med kraftiga röda strimmor, ibland sammanflytande till en enda röd yta. Köttet är grovt, ganska löst, något sött, svagt syrligt med svag arom.
Mognar i oktober - november och är vid god utveckling en hygglig bordsfrukt, eljest en hushållsfrukt. Lämplig i zonerna 3 - 5.
ALICE
Sorten, som bar frukt första gången 1951, är ett resultat av sådd av kärnor från ‘Ingrid Marie’. Fadersorten är okänd. Sådden gjordes av plantskoleägaren Holger Jensen, Ramlösa för Balsgårds räkning 1943. Sorten har fått sitt namn efter Alice Wallenberg, maka till bankdirektör Knut Wallenberg, vilka genom sin stiftelse medverkat till att upprätta växtförädlingsinstitutionen Balsgård vid Fjälkestad, Kristianstad.
Trädet är tämligen svagväxande och bär tidigt och rikt. Det anses lämpligt för zonerna 1 - 3 och i varmare lägen inom zon 4. Kan angripas av Monilia och skorv. Befruktas bl.a. av ‘Ingrid Marie’, ‘James Grieve’, ‘Aroma’ och ‘Katja’.
Frukten är medelstor, rundad och försedd med svaga åsar och ett ganska kort skaft. Grundfärgen är ljusgul med vacker, jämnt röd, varm täckfärg. Köttet är vitt, av fin konsistens, syrligt och saftigt med en angenäm arom. Mognar i september och är hållbar i 2 - 3 veckor. I för varm lokal mognar frukten snabbt och blir mjölig.
Zon 1 - 4
ANDERSTORPSÄPPLET
‘Anderstorpsäpple’, som uppkommit som fröplanta i en villaträdgård i Anderstorp tillhörig f. bokhandlaren Arvid Johansson, Åsliden, Anderstorp, har 1995, för första gången givit en större skörd på Brunstorp.
Frukten är medelstor, till formen rund, även plattrunda och valsformiga frukter kan förekomma. Formen är inte helt symmetrisk. Avrundade åsar löper längs hela frukten. Skaftet är kort och medeltjockt och sitter i en djup, medelstor skafthåla, där obetydliga stänk av svag rost kan finnas. Foderhålan är medeldjup till djup, något knölig och fodret halvöppet till öppet med nedtill breda, gröna foderblad med ganska långa, utåtböjda spetsar.
Huden är glänsande gul med stänk av grönt vid foderhålan och skafthålan, senare fet. På solsidan kan undantagsvis svag rosa täckfärg förekomma, någon gång som strimmor. Lukten är tämligen framträdande, behaglig. Lenticeller ej framträdande. Kärnhuset är hjärtlikt, slutet och med välutvecklade grönaktiga kärlsträngar.
Fruktköttet är vitt, mört, sött med god, svag syrlighet. En svagt aromatisk bordsfrukt som även duger som hushållsfrukt. Den mognar i senare delen av september - början av oktober och är hållbar ett par månader.
Zon 3 - 4 (5).
ANTONOVKA
Sorten härstammar från Ukraina och kom till Sverige 1865. Den har varit uppskattad även i Finland och de baltiska staterna.
Trädet är mycket vinterhärdigt och angrips sällan av skorv och andra svampsjukdomar och har små anspråk på läge och jord. Bördigheten inträder inte tidigt men blir senare mycket god.
Frukten är stor - mycket stor, har en ljusgrön - gulvit hud som på solsidan har en aning rött i form av strimmor och tunn marmorering. Fodret är litet, slutet och foderhålan djup och trång. Skaftet är mycket kort och sitter i en mycket djup och trång håla som omges av en karakteristisk brun rostfläck, som löper ut i fina strålar.
Köttet är fast, saftigt, syrligt med svag arom. Ett utmärkt fint mos- och marmeladäpple, som bör skördas i slutet av september - början av oktober. Hållbart omkring en månad.
Lämpligt för zonerna 1 - 5 (6). Lämpliga pollineringssorter: ‘Cox´s Pomona’, ‘Transparente blanche’, ‘Wealthy’ och ‘Melon’.
ARNMANNS GULA HÖSTKALVILL
En i Östergötland och angränsande landskap spridd sort om vars ursprung man är osäker. I Jönköpings län har den blivit spridd genom förökningsmaterial från träd i gården Sikanäs utanför Sävsjö med det ”hemmagjorda” namnet ’Sikanäs Alexander’. Trädet växer kraftigt och bildar en något hängande krona samt har en medeltidig bördighet.
Frukten är stor med en tämligen regelbunden rund form och har på översidan fem kraftiga upphöjningar och mellan dem fem mindre. Fårorna mellan de senare sträcker sig över hela frukten och är även märkbara i skafthålan. Huden har en ljusgul grundfärg och på solsidan, ibland över hela frukten, en ljus rodnad i vilken röda prickar och strimmor kan uppträda.
Köttet är gulvitt med gröna ådror, saftigt, sött - svagt syrligt med en fin arom. Frukten mognar i mitten av september och är hållbar några veckor. En god bordsfrukt som kan odlas upp till bättre lägen i zon 4. Pollineringssorter är bl.a. ‘Stenbock’, ‘Sävstaholm’ och ‘Transparente blanche’.
AROMA
Efter en korsning på Balsgård 1947 mellan ‘Ingrid Marie’ och ‘Filippa’ med efterföljande provodlingar blev sorten registrerad 1973. Växtstyrkan hos trädet är normal och bördigheten tidig och god.
Frukten är medelstor, till formen rundad eller konisk, grundfärgen vid mognaden gul, som på solsidan har en lysande röd täckfärg. Köttet är gulvitt, medelfast och har god balans mellan socker och syra och särskilt fin arom som påminner om ‘Filippa’. Den är ätmogen i november - december men kan förvaras ytterligare några veckor.
‘Aroma’ befruktas bl.a. av ‘Lobo’, ‘Ingrid Marie’, ‘Mio’, ‘Katja’.Vinterhärdigheten har väl ännu inte prövats under några stränga vintrar men zonerna 1 - 3 torde antagligen vara lämpliga odlingsområden. I Jönköpings län har under 1994 - 95 åtskilliga ‘Aroma’ planterats även i zon 4. Riktigheten i detta får väl framtiden utvisa, men man förstår att den trädgårdsägare som gjort bekantskap med detta välsmakande äpple också vill pröva den i sin egen trädgård. Även om man bor i zon 4.
ARRESKOV
En dansk sort från omkring 1850 som kom till Sverige i slutet av 1800-talet.
Trädet är mycket starkväxande. Som exempel kan nämnas att ett 30-årigt träd på området Egna Hem i Huskvarna i början av 1940-talet hade en krondiameter på 14 m. Bördigheten inträder ganska sent och är tämligen ojämn. Trädet är friskt och relativt vinterhärdigt.
Frukten är stor, rund, gul, ibland med en svagt orangeröd anstrykning på solsidan med korta strimmor. Karakteristiskt är det tjocka, korta skaftet, på mittfrukter ofta försedd med en kraftig stjälksvulst. Skafthåla saknas ofta eller är mycket grund. I det senare fallet försedd med en stor rostrosett. Köttet är fast, saftigt, har en angenäm doft och en söt, något syrlig smak och kraftig, fin arom. En dessertfrukt av rang, som mognar vid mitten av oktober och hållbar omkring en månad.
Lämplig för zonerna 1 - 2(3). Befruktas av bl.a. ‘Cox’s Orange’, ‘Cox´s Pomona’ och ‘James Grieve’.
ARVIDSÄPPLE
Sorten anses ha uppkommit i mitten av 1800-talet vid Tynnelsö i Sörmland efter en kärna av ‘Vit Astrakan’. Den blev snart allmänt planterad i Mälardalen och senare i andra delar av landet. Trädet är härdigt och rikbärande, upprättväxande. Ofta utsatt för svampsjukdomar.
Frukten är knappt medelstor, till formen rund eller rundat konisk, mycket svår att skilja från ‘Vit Astrakan’. Köttet är fint, vitt, löst, något sött, vid god utbildning saftigt och med tämligen fin arom. Mognar i mitten - slutet av augusti och har kort hållbarhet.
Zonerna 2 - 3. Pollineringssorter bl.a. ‘Oranie’ och ‘Transparente blanche’.
ASTRAKAN, GYLLENKROK
(GYLLENKROKS ASTRAKAN)
Anses vara en svensk sort funnen i norra Tjust vid början av 1800-talet.
Trädet växer i början regelbundet pyramidalt, senare mera utbrett. Bördigheten inträder tidigt och sorten angrips mindre än andra astrakaner av skorv och fruktmögel men är känslig för mjöldagg. Rönnbärsmalen är mindre vanlig på sorten än på många andra. Trädet är mycket härdigt och mindre kräftsjukt än ‘Vit Astrakan’.
Frukten är medelstor eller mindre och har en ljust gröngul grundfärg med dragning åt gulbrunt. Rodnaden består av ljusröda strimmor och mellan dessa en ljusröd marmorering. Köttet är fint, vitt, löst, saftigt med mycket behaglig smak. Frukten mognar vid början - mitten av september.
Zonerna 2 - 4. Pollineringssorter: ‘Oranie’, ‘Sävstaholm’, ‘Transparente blanche’, ‘Risäter’, ‘Wealthy’.
ASTRAKAN, RÖD
Anses vara en svensk sort, känd redan på 1700-talet. Trädet är kraftigt växande och får en hög, vid krona. Sorten bär sent och i allmänhet sparsamt. Trädet angrips ej sällan av kräfta och frukten av skorv. Har god vinterhärdighet.
Frukten är av medelmåttig storlek, ibland stor, rund eller plattrund. Grundfärgen är grönaktig - gulvit med en djup lackröd rodnad som kan täcka större delen av frukten. Köttet är vitt, fint, mört, vid god utbildning saftigt, sött och friskt syrligt med en fin arom. Frukten börjar mogna i mitten av september men enstaka frukter först i början av oktober. Håller sig längre än övriga astrakaner.
Zonerna 2 - 4. Pollineringssorter: ‘Maglemer’, ‘Sävstaholm’, ‘Transparente blanche’.ASTRAKAN, STOR KLAR
Sorten är funnen i Stockholm på 1850-talet och anses vara en avkomling av ‘Vit Astrakan’.
Trädet växer frodigt och regelbundet och får med tiden en ganska stor och vid krona. Bördigheten inträder rätt tidigt och blir i allmänhet medelmåttig. Frukten angrips mindre av sjukdomar än ‘Vit Astrakan’ men spricker ej sällan på trädet och trots namnet är det endast ett mindre antal frukter som blir ”klara”. Trädet är mycket vinterhärdigt.
Frukten är stor, till formen rund eller rundat kägellik. Kan ibland vara kantig, t.o.m. trekantig. Skaftet tämligen kort, på mittfrukter ofta snett fästat och försett med en kraftig stjälksvulst. Runt skaftet en stor rosett av gråbrun rost. Grundfärgen är gulvit med grön skiftning och har ofta på solsidan en fin ljusröd rodnad. Köttet är vitt med dragning åt gröngult, fast, vid god utbildning saftigt och ibland klart och är då sött och aromatiskt. Vid sämre utbildning mjöligt och med fadd smak.
Zonerna 3 - 5. Pollineringssorter: ’Transparente blanche’ och ‘Wealthy’.
BACKATORPSÄPPLE
Ympkvistar till detta träd på Brunstorp är tagna från ett träd som växer i torpet Backatorp, beläget några km NO om Ödeshög i Östergötland. Trädet iakttogs i början av 1900-talet av en trädgårdsmästare J.W. Fredriksson, som i tidningen Trädgården år 1905 omtalat sin iakttagelse. Han skriver här, att frukten skulle vara större än ‘Vit Astrakan’ och sannolikt uppkommit genom kärnor från denna sort, ”som den till såväl form som smak mycket liknar”. Besök i Backatorp gjordes hösten 1985 tillsammans med ovannämnde J.W. Fredrikssons son, Sven Fredriksson, som följande år lämnade ympkvistar från trädet. Efter ympning i Alnarp planterades två träd i Brunstorp.
Frukt från trädet i Backatorp hämtades hösten 1989 för beskrivning. Fruktskörden var detta år mycket stor och frukten inte över medelstorlek. Rätt hög procent med små frukter. Storleken på frukten stämmer visserligen inte med J.W. Fredrikssons beskrivning 1905, vilket dels kan bero på den mycket rika skörden 1989, dels på trädets ålder.
Frukten är till formen rund eller något konisk-kägellik med låga åsar som utgår från knölar vid fodret. Grundfärgen är vitgul med på solsidan en röd strimmig täckfärg. Skaftet är kort -medellångt, skafthålan medeldjup. Foderhålan grund, fodret litet, slutet, halvöppet. Köttet är vitt, fint, syrligt med en tämligen fin arom. Frukten mognar i september och är i början mycket saftig men blir senare snart mjölig. Frukten angripes ofta av skorv och fruktmögel.
Odlingsområde: zon 3 - 4.
BERNER ROSENÄPPLE
Funnen som vildstam i skogen av en lantbrukare Baumann i Opplingen i kantonen Bern i Schweiz år 1862 och bar frukt första gången 1888. Kom till Sverige i slutet av 1800-talet.
Trädet växer som ungt kraftigt och regelbundet och bildar med tiden en högbyggd krona. Bördigheten inträder relativt tidigt och blir hos äldre träd god. Trädet är inte särskilt mottagligt för sjudomar.
Frukten är av medelstorlek, till formen äggrund till högbyggt plattrund med tydliga avrundade åsar över hela frukten, som gör denna i tvärsnitt mjukt kantig. Huden är överdragen av mycket stark blåaktig vaxbeläggning, som ger en matt blåaktig yta åt den omogna frukten. Grundfärgen är gröngul, täckt av en mycket stark karmosinröd, senare karminröd täckfärg, som ofta sträcker sig över hela frukten. Köttet är gulvitt, närmast huden ofta rött, mört, ej särdeles saftigt, sött, svagt syrligt, aromatiskt. Vid god utveckling en god dessertfrukt. Mognar i december och håller sig ett par månader.
Zon 1 - 2. Pollineringssorter bl.a. ‘Cox’s Orange’, ‘Filippa’, ‘James Grieve’.
BISMARCK
Moderträdet till sorten växte upp omkring 1877 på en plats nära Carisbrooke, Victoria i Australien och infördes till England på 1880-talet. Den spreds till Tyskland och de skandinaviska länderna på 1890-talet. I M.P. Andersens plantskolekatalog 1908, Jönköping finns den upptagen som en ny australisk sort.
Trädet växer i början mycket kraftigt men genom den tidiga och rika bördigheten avtar växtkraften snart. Vinterhärdigheten är god men både skorv och mjöldagg kan angripa träd och frukt.
Frukten är stor, stympat - avrundat kägelformig, försedd med ganska tydliga åsar över större delen av frukten. Grundfärgen är ljusgrön eller gulgrön med på solsidan mörkare röd, starkt strimmig och marmorerad rodnad. Köttet är vitt, fast, grovt, saftigt, starkt syrligt med vid god utbildning rätt god arom. Frukten mognar i december och är hållbar till februari, ibland någon månad längre. Får betraktas som en värdefull hushållssort.
Zonerna 1 - 3.
BLENHEIM
Engelsk sort som uppkommit i Woodstock, Oxfordshire och fått namn efter det närliggande slottet Blenheim. Började planteras i Sverige vid mitten av 1800-talet.
Trädet är starkväxande men börjar vanligen bära rätt sent. Skott, frukt och blad angrips ibland av skorv, pricksjuka på frukten är ej sällsynt.
Frukten är stor, högbyggt plattrund med matt, tjock hud vars grundfärg är blekgul men som på solsidan har en klar, vanligen strimmig rodnad. Köttet är gulvitt, fast, mot mognaden något mört, svagt sött, ganska syrligt. Aromen är svag men ej oangenäm. Efter en varm sommar kan frukten i vårt land bli en dessertfrukt. Mognar efter nyår och kan förvaras till senvåren, t o m senare. Utmärkt hushållsfrukt för senvintern. Som väl utvecklad även god bordsfrukt.
Zon 1 - 2. Pollineringssorter bl a ‘Cox’s Orange’, ‘Filippa’, ‘James Grieve’ ‘Gul Richard’.
BOIKEN
Tysk sort, troligen uppkommen i hertigdömet Bremen, beskriven första gången 1828. Kom till Sverige i början av 1860-talet. Namnet efter en fogde vid namn Boike.
Trädet är medelstarkt växande med något utbrett växtsätt, börjar bära frukt medeltidigt, därefter rikligt. Blommar sent. Mottaglig för skorv och även mjöldagg.
Frukten är medelstor till stor, kägellik, karakteristiskt åsig med ljust gröngul, vid full mognad ljusgul, grundfärg och med en klart körsbärsröd rodnad på solsidan. Köttet är vitt, fast, friskt syrligt, svagt sött och med en svag men tilltalande arom. Mognar i februari, hållbar till april - maj. Lämplig som hushållsfrukt.
Zon 1 -2. Pollineringssorter bl a ‘Cox’s Orange’, ‘Cox’s Pomona’, ‘Filippa’, ‘James Grieve’.
BORGHERRE (BULLERHUS)
En mycket gammal sort, som enligt en uppgift troligen härstammar från Holland på 1700-talet och som varit allmänt odlad i Tyskland. Även i Danmark, Norge och Sverige fanns den i odling på 1700-talet. I Jönköping salufördes den av Andersens plantskola vid sekelskiftet 1800-1900 som en ”bekant, äldre, härdig och bördig sort, stor, god vinterhushållsfrukt”. Sorten har gått under många namn, i Danmark bl a under namnet ‘Falsk Graasten’, vilket syftar på dess likhet med ‘Gravensteiner’.
Trädet bildar en stor och mycket bred krona och börjar bära sent men senare rikt och jämnt.
Frukten är stor och lik ‘Gravensteiner’, till formen mycket varierande, än plattrund, än trekantigt äggrund och ibland valsformig. På översidan finns knölar från vilka åsar går ett stycke ner över frukten. I tvärgenomskärning ett kantigt äpple, ganska svårt att ge en karakteristisk beskrivning av. Huden är något fet och grundfärgen gröngul med på solsidan en rosenröd marmorering eller röda strimmor. Frukten har ej vid mognaden Gravensteiners fina lukt. Köttet är fast, grovt, saftigt, syrligt, något sött utan större arom. Frukten bör plockas i mitten av oktober och mognar i december samt håller sig till februari - mars. Lämplig som hushållsfrukt.
Zon 2 - 3.
BRUNNSÄPPLE
Sorten har även gått under namnet ‘Fröllingeäpple’ efter Fröllinge gård i södra Halland, där ett träd av denna sort stod, då den först beskrevs av pomologen Olof Eneroth. Sorten har odlats länge i Halland, sannolikt före 1800-talet och har även gått under namnet ‘Hallands brunnsäpple’, eftersom moderträdet skulle ha stått vid en brunn. I Jönköpings län är det mest i västra delen den förekommit och även här sparsamt. Efter min erfarenhet angrips den sällan av skorv och den brukar för övrigt vara regelbundet bärande.
Frukten är medelstor - stor, kägellik med plattad undersida. Från översidan utgår fem kraftiga åsar och mellan dem kan finnas biåsar. Huden är glänsande fet, till färgen ljusgrön - gulgrön med en på solsidan ljus tegelröd rodnad. Köttet är vitt, mört, sött med svag syra och fin arom. Frukten mognar i november - december och håller sig vanligen ytterligare ett par månader. Bordsfrukt, även användbar kokfrukt.
Zon 1 -3, även i goda lägen i zon 4. Pollineringssorter: ‘Filippa’, ‘James Grieve’, ‘Sävstaholm’.
BÄCKMANS FAVORIT
Ursprunget till denna sort är okänd. Man vet att ett träd av sorten fanns i senare hälften av 1800-talet på gården Kärr, där en sergeant Bäckman bodde. Om denne hade köpt trädet och planterat det, eller om det var en fröplanta som uppkommit på gården, vet man ej. Detta träd är nu dött men av förökningsmaterial från det har man gjort det ca 90-åriga träd som nu finns på gården Hunneryd som ägs av lantbrukare Carl-Gustaf Olsson. Namnet på sorten har getts av en fruktodlingskunnig man, Alvar Carlsson, som under1930-40-talet brukade sköta trädens beskärning i trakten.
Trädet är starkväxande med kraftiga, utbredda, något hängande grenar. Angrips sällan av skorv.
Frukten är stor, ibland mycket stor, plattrund till högbyggd, till formen oregelbunden med ena sidan högre än den motsvarande och är någon gång trekantig. Foderhålan är grund och knölig
och fodret är tämligen litet och stängt med foderspetsarna tillbakaliggande utefter frukten. Skafthålan medeldjup och trång och försedd med brun rostrosett. Skaftet är ganska grovt och mycket kort. Grundfärgen på huden är gröngul och på solsidan är frukten täckt av en brunröd rodnad i vilken finns kraftiga röda strimmor. Rost kan förekomma på delar av frukten. Lukten ganska svag, ej oäven. Kärnhuset medelstort, högt liggande och till formen plattrunt eller hjärtlikt samt stängt, ibland halvöppet. Foderröret långt och koniskt. Kärnorna tämligen breda, välutbildade. Köttet är vitt, fast, något syrligt med svag sötma. Användbart som bordsfrukt och matfrukt. Mognar i oktober och hållbart någon månad.
Zon 2 - 3.
CELLINI
Denna sort lär ha uppdragits av trädgårdsmästare Leonard Phillips i Vauxhall i England och förts i handeln omkring 1828. Den liknar en gammal sort, ‘Langtons makalösa’, och kan härstamma från denna. Den började planteras i Sverige efter 1878, då den beskrevs och rekommenderades av dåvarande föreståndaren för trädgårdsskolan i Alnarp, F.Ulriksen.
Trädet växer kraftigt men avstannar snart i växten sedan skördarna börjar komma. Bördigheten är mycket tidig och blir sedan rik och regelbunden. Fruktstorleken är medelmåttig till stor och kräver gallring om tillräcklig storlek skall uppnås. Detta gäller särskilt på äldre träd.
Till formen är frukten rundat stympad kägellik till högbyggt plattrund. Grundfärgen ljusgrön till gulgrön, till större delen täckt av en brunröd, strimmig och flammig rodnad. Köttet är vitt, något grovt med utpräglad syra och svag arom. Mognar i senare delen av november och bör helst förbrukas i december men kan om lagringsmöjligheterna är goda ligga till i februari - mars.
Odlingsområden zon 2 - 4. Pollineringssorter bl a ‘Charlamovsky’, ‘Cox’s Pomona’, ’Maglemer’, ‘Oranie’, ‘Transparente blanche’, ‘Wealthy’.
CHARLAMOVSKY
Denna ryska sort, som är spridd över större delen av den fruktodlande världen, var redan i slutet av 1700-talet spridd i Tyskland. Till Danmark uppges den ha kommit i slutet av 1830-talet och möjligen vid samma tid till Sverige.
Trädet växer i ungdomen starkt men stannar snart i växten sedan frukten börjat komma, vilket sker tidigt. Den stora bördigheten kräver vanligen riklig näringstillförsel för att frukten inte skall bli för liten. Gallring av karten kan vara påkallad. Trädet är mycket vinterhärdigt men utsatt för sjukdomar, framförallt skorv och fruktmögel.
Frukten är medelstor - stor, till formen högbyggt plattrund med låga avsmalnande åsar över större delen av frukten. Huden är tunn och något fet. Grundfärgen gröngul - vitgul, på solsidan strimmor i starkt rött. Köttet är gulvitt, rätt saftigt, syrligt och med mycket svag arom. Mognar i september och hållbar ett par månader. Lämpligast som hushållsfrukt.
Zon 3 - 6. Pollineringssorter bl a ‘Maglemer’, ‘Oranie’, ‘Stenbock’.
CLUDIUS HÖSTÄPPLE
Sorten uppges vara uppdragen från kärna av superintendenten Cludius i Hildesheim i Hannover. I M.P. Andersens plantskolekatalog från 1908, som upptar 104 äppelsorter, finns under rubriken ”Äpplen, nya och nyinförda sorter”, bl a sorten ‘Cludius’. Den beskrivs som ”Höstäpple, medelstor, fin, vacker höst-bordsfrukt, trädet härdigt, bär tidigt och rikt”. Trots de berömmande orden har sorten tydligen ej fått större spridning i länet, eftersom jag ej påträffade den på mer än en plats hos en f.d. trädgårdsmästare Fritz Bromander, Rosenlund, Stensjön, Nässjö. Härifrån har ympkvistar tagits till träd planterade på Brunstorp 1988.
Trädet är rikbärande, knappast av medelstorlek, med god vinterhärdighet.
Frukten är medelstor, till formen högbyggt plattrund med en tydlig avplattning på över- och undersida och med ena sidan mera utsvängd. Från tydliga knölar på översidan utgår fem avrundade åsar, som sträcker sig över större delen av frukten. Däremellan kan biåsar förekomma. Fodret är litet till medelstort och slutet men har långa uppåtriktade spetsar. Det sitter i en vanligen grund foderhåla med småknöliga kanter. Skaftet kan vara mycket kort, snett sittande, men är vanligen medellångt, mycket smalt. Skafthålan är djup och trång och omgiven av en brungrön rostrosett. Huden är något seg, fet, glänsande, med gröngul grundfärg och svag rosa rodnad på solsidan. Knappt synliga punkter. Lukten angenäm. Kärnhuset ovalt till hjärtlikt, högt sittande, knappt öppet. Kött grönvitt med tydliga, gröna kärlsträngar, ganska mört, svagt syrligt och något sött med en ej oäven arom. Mognar i slutet av september och håller en månad. Bords- och hushållsfrukt.
Zon 3 - 4 (5).
COXS POMONA
Denna sort lär ha uppkommit 1825 efter kärnor av ‘Ribston’ som en engelsk bryggare R. Cox sådde på sin gård Colnbrook Lawn, Buckinghamshire. Beskrevs 1853 i England och blev snart mycket populär där. Till Sverige har den tydligen kommit ganska snart eftersom frukter från Sydsverige lär ha varit utställda i Köpenhamn 1875. I början av 1900-talet blev den allmänt odlad hos oss.
Trädet blir närmast medelstort och börjar bära tidigt. På tung och kall jord angrips trädet lätt av kräfta. Det angrips f ö av skorv, fruktmögel m fl svampsjukdomar. Sorten uppskattas även av harar, vilket särskilt vållat besvär i plantskolor.
Frukten blir stor till mycket stor, högbyggt plattrund eller rundat kägellik. Från höga knölar vid fodret sträcker sig breda avrundade åsar över större delen av frukten. Fodret är stort, öppet eller halvöppet, skaftet kort. Huden är glänsande, fet, grundfärgen gulvit och större delen av frukten överdragen med en klarröd rodnad med strimmor. Köttet är gulvitt, eller grönvitt, ganska löst, mört, saftigt, sött med svag arom. Svagt syrligt. Frukten mognar i november och kan vara hållbar till februari - mars, t o m längre. Användbar till bords- och hushållsfrukt.
Zon 1 - 4. Pollineringssorter ‘Filippa’, ‘James Grieve’, ‘Signe Tillisch’.
ECKLINVILLE
Sorten skall ha dragits upp omkring 1820 av en skotsk trädgårdsmästare vid namn Logan vid Ecklinville i närheten av Belfast på Irland. I M.P. Andersens katalog, Jönköping, finns den beskriven som ‘Ecklinville Seedling’ ”nyare, stort, gott hushållsäpple, mycket bördigt på doucin, anbefalles starkt i England”.
Trädet har ett brett, medelhögt växtsätt, och börjar bära frukt ganska tidigt. Det angrips sällan av sjukdomar, i dåliga lägen dock av kräfta, medan frukten ej sällan får pricksjuka.
Frukten är stor, plattrund, något oregelbunden och på översidan försedd med mindre upphöjningar. Foderhålan är djup och trång och skaftet kort och tämligen grovt. Den ljusgröna grundfärgen övergår på solsidan i gult med dragning åt orange med karmosinröda strimmor. Karakteristiskt är de mycket tydliga punkterna jämnt utbredda över ytan och ej sällan omgivna med rött. Köttet är vitt, mört och saftigt samt syrligt och utan sötma och arom. Frukten är uteslutande ett hushållsäpple, som kan förvaras till november och anses som en av de bästa kokfrukterna vid denna tid.
Zon 1 - 3. Pollineringssorter är ‘James Grieve’ och ‘Maglemer’.
ELDRÖTT DUVÄPPLE
Denna sort kom till C. Mathiesens plantskola i Korsör i Danmark 1870 från en Hans Olsen,
Ormslev Mark vid Korsör, i vilken trädgård fanns ett då 30-årigt ympat träd. Ympkvistarna lär ha hämtats från Fyn från ett antagligen rotäkta träd. Hur gammalt detta rotäkta träd var då ymparna togs är ej känt. Mathiesens plantskola började saluföra sorten i början av 1870-talet under namnet ‘Ildröd Pigeon’ och den blev sedan en av huvudsorterna i Danmark. Här i Sverige har den saluförts under namnet ‘Eldrött Duväpple’.
Trädet blir med tiden stort och kan i goda lägen ge stora skördar men har en tendens till att ge skörd vartannat år. För att frukten skall få tillräcklig storlek bör den gallras ganska hårt.
Frukten är liten, regelbundet äggrund med en grönvit - ljusgul grundfärg som ibland är helt täckt av en djupt röd färg, som vid punkterna framstår som ljusa fläckar. Köttet är vitt, fast och med en frisk något söt men svagt syrlig smak med fin arom. Mognar i december - januari och kan förvaras ytterligare några månader.
Zon 1 - 2. Pollineringssorter bl a ‘Ecklinville’, ‘Filippa’, ‘James Grieve’.
FRIEDRICH VON BADEN
Tysk sort uppdragen 1894 efter kärna av sorten ‘Bismarck’. Trädet medelstarkt växande, tidigt och rikt bördigt, relativt härdigt. Ej särskilt mottagligt för sjukdomar.
Frukten är stor - mycket stor, gul, ibland med svag rodnad. Påminner till formen om’Signe Tillisch’. Köttet svagt gulaktigt, fint, saftigt, svagt syrligt med angenäm arom. Frukten mognar i oktober och håller sig ett par månader. Bords- och hushållsfrukt.
Zon 1 - 3. Pollineringssorter: ‘Bismarck’, ‘Filippa’, ‘Oranie’.
FRÖSÅKER
Sorten har fått sitt namn efter Frösåkers egendom i Västmanland, men dess historia är obekant. Spreds i Sverige under slutet av 1800-talet.
Trädet är starkväxande, friskt och härdigt. Bördigheten inträder sent och är medelmåttig.
Frukten är medelstor, plattrund - rund med mycket låga åsar. Grundfärgen gröngul - vitgul med ibland på solsidan ljus rodnad. Köttet är vitt - gulvitt, mört, ibland klarnande, sött med svag syrlighet. Vid god utbildning aromatiskt. Mognar i början av november och hållbart till januari eller längre.
Zon 2 - 4.
GALLOWAY
Sorten har odlats sedan lång tid tillbaka i Skottland och infördes till Sverige omkring 1900.
Trädet växer som yngre kraftigt men bildar så småningom en ganska låg, sluten krona. Bördigheten kommer tidigt och blir senare vanligen mycket god. Trädet är härdigt och friskt.
Frukten är medelstor till stor, plattrund med ljusgul grundfärg oftast utan rodnad. Om rodnad förekommer är den matt rödaktig. Köttet är gulaktigt, fast, måttligt syrligt, svagt sött med behaglig men svag arom. Frukten är ätmogen i januari och kan förvaras till långt fram på våren.
Zon 1 - 3(4). Pollineras av bl a ‘Cox’s Orange’, ‘James Grieve’ och ‘Signe Tillisch’.
GOLDEN NOBLE
Sorten uppmärksammades av en trädgårdsmästare i Norfolk, England och blev känd vid en utställning i London 1820. Till Sverige kom den genom pomologen Olof Eneroth som skaffade ympkvistar till Vibyskola i Sörmland 1866.
Trädet bildar en låg vid krona, börjar bära tidigt och sedan rikt. Sorten skadas sällan av skorv, men frukten från unga eller frodiga träd får ofta pricksjuka.
Frukten är medelstor - stor, till formen rund eller plattrund. Grundfärgen är gul till guldgul, någon gång med antydan till tegelrött på solsidan. Huden något fet, köttet är gulvitt, fast, tämligen grovt med kraftig syrlighet, ringa sötma och en egendomlig, angenäm arom. Frukten mognar i november och kan ligga till februari. Sorten får anses som en av våra främsta hushållsfrukter.
Zon 1 - 3. Pollineringssorter bl a ‘Cox’s Orange’, ‘Arreskov’, ‘James Grieve’, ‘Stenkyrke’, ‘Oberländer’.
GRANÖ KRISKÄPPLE
Ett exemplar av denna sort finns hos vardera bröderna Albert och Axel Larsson i Granö, Bosebo socken i Jönköpigs län. Träden har ympats på vildstammar omkring 1880-talet av en trädgårdskunnig man Johannes Friberg från Sjötofta i Västergötland, nära Smålandsgränsen. Ursprunget till sorten är okänt.
Träden är starkväxande med något hängande växtsätt.
Frukten är medelstor, till formen rund till plattrund med svaga åsar. Huden är vitgul utan rodnad, köttet vitt, av medelgrov konsistens, syrligt med svag arom. Ett bra kokäpple, enklare bordsfrukt. Användbar från slutet av oktober - början av januari.
Zon 4 - 5.
GRAVENSTEINER (GUL) (GRAASTEN)
Dansk sort, som anses ha uppkommit från frö på 1700-talet i trädgården vid slottet Graasten (Gravenstein) i Slesvig. Kom antagligen redan vid slutet av 1700-talet till Sverige.
Trädet växer redan som ungt kraftigt och på stamträd kan kronan med tiden få en diameter på över 12 m. Bördigheten inträder i allmänhet sent på träd förädlade på fröstam, tidigare på dvärgträd. På de förra bör man efter de första beskärningsåren, då trädet byggs upp, vara försiktig med beskärningen för att få tidigare inträdande bördighet. Sorten angrips svårt av skorv och ibland av kräfta. Vinterhärdigheten är inte särskilt god, och under de extremt kalla vintrarna 1939-40 och 1940-41 var ‘Gravensteiner’ en av de sorter som skadades svårast.
Frukten är medelstor - stor, på gamla träd liten. Grundfärgen är gul - guldgul och rodnad kan förekomma som strimmighet och marmorering i rött. Hos några avvikande typer, s k ‘Röd Gravensteiner’ förekommer rodnaden som kraftiga flammor. Typiskt för frukten är den mycket kraftiga, behagliga doften. Köttet är gult, fint, saftigt och med en syrlig, söt, utomordentligt fin smak. En bordsfrukt av första rang. Sorten skördas vanligen i senare hälften av september - början av oktober och mognar i november - december. Håller sig ett par månader.
Zon 1 - 3. Pollineringssorter:’Filippa’, ‘Maglemer’, ‘Sävstaholm’, ‘Oranie’, ‘Åkerö’.
GRÅGYLLING
En gammal sort som odlats länge i Sverige, men vars ursprung man icke säkert känner. Många olika typer av sorten förekommer.
Trädet växer kraftigt i ungdomen och bildar en relativt låg, vid krona. Bördigheten inträder inte särskilt tidigt men blir sedan rik. Ofta s.k. vartannatårs bärande. Trädet är mycket härdigt men angrips ej sällan av kräfta, men kan trots detta bli långlivat.
Frukten är medelstor, rundat kägellik. Grundfärgen är gröngul - ljusgul, rodnaden är rödbrun, ibland livligt röd, marmorerad och med strimmor. Köttet är vitgrönt, ganska grovt, något syrligt och ofta mycket välsmakande. Frukten skördas vanligen i början av oktober och blir mogen i slutet av månaden eller början av november.
Zonerna 2 - 4. Pollineringssorter: ‘Oranie’, ‘Wealthy’, ‘Sävstaholm’, ‘Åkerö’.
GULDPARMÄN
Enligt en tysk uppgift skulle sortens ursprung vara i Frankrike, där den var känd redan på 1700-talet och den kom via England till Tyskland omkring 1800. Här blev sorten vid en konferens med pomologer i Naumburg 1853 rekommenderad till allmän odling. I Sverige har den planterats huvudsakligen efter 1900.
Trädet växer starkt i ungdomen, men växtligheten avtar sedan och kronan blir liten, rundad. Bördigheten är god och frukten blir på grund härav ofta liten. Trädet kan angripas av kräfta och ofta av skorv, frukt på unga träd av pricksjuka.
Frukten är medelstor, på äldre träd ofta liten, till formen högbyggt plattrund till valsformig. Grundfärgen är gröngul - guldgul, på solsidan försedd med en ljusröd täckfärg med ganska tydliga, kraftigare röda strimmor. Där täckfärg saknas kan punkter framträda ganska tydligt. Köttet är gulaktigt, fast, måttligt saftigt, sött med svag syrlighet och god arom. God bordsfrukt. Mognar i december, hållbar ett par månader eller längre.
Zon 1 - 2. Pollineringssorter: ’Cox’s Orange, ‘James Grieve’, ‘Gul Richard’.
GUL RICHARD
Sorten härstammar från Mecklenburg och har troligen uppkommit någon gång i slutet av 1700- eller början av 1800-talet. Till Sverige kom den antagligen vid mitten av förra århundradet.
Trädet blir medelstort och bär vanligen sent, är relativt härdigt men angripes ofta svårt av kräfta och skorv, ibland även av fruktmögel.
Frukten är medelstor till stor, kägellik till äggrund, grundfärgen blågrön till citrongul. Rodnad saknas vanligen men kan förekomma som violettröda eller ljust tegelfärgade flammor. Köttet är fast, mycket fint, sött, föga syrligt och med en fin, starkt aromatisk smak. Mognar i december och hållbar till mars - april.
Zon 1 -3. Pollineringssorter: ‘Signe Tillisch’, ‘Åkerö’, ‘Cellini’, ‘Boiken’, ‘Cox’s Pomona’ m.fl.
GÖTEBORGS FLICKÄPPLE
Ursprung obekant. Omnämnt av Olof Eneroth i hans pomologi. Trädet anses härdigt och bördigt.
Frukten är medelstor till stor, har gul grundfärg och en vackert rödstrimmig täckfärg över större delen av frukten. Köttet är gulgrönt, svagt syrligt med svag arom. Mognar i oktober, hållbar någon månad.
Zon 2 - 3.
HAMPUS
En i Sverige sedan gammalt odlad sort vars ursprung man inte säkert vet.
Trädet växer bra de första åren men avstannar snart och får en gles, vanligen låg och bred krona. Det börjar bära frukt ganska tidigt, dock rätt sparsamt. Äldre träd kan ge rätt stora skördar. Trädet är härdigt och angrips sällan av skorv och andra sjukdomar. Kräfta kan dock förekomma.
Frukten är liten, ibland medelstor, plattrund. Grundfärgen är gulgrön till ljusgrön, får på solsidan en brunröd rodnad med svaga strimmor i. Köttet är fint, saftigt, sött och mycket välsmakande. Frukten mognar i slutat av augusti - början av september och kan hålla sig några veckor om den skördas före mognaden. Godast om den får mogna på trädet.
Zon 2 - 4. Pollineringssorter: ‘Gyllenkrok’, ‘Oranie’, ‘Transparente blanche’.
HAWTHORNDEN
Namnet på sorten kommer från godset Hawthornden nära Edinburgh. Sorten började odlas i trakten av London i slutat av 1700-talet och spreds snabbt i början av 1800-talet i England, där den fick gott anseende på grund av sin bördighet och lämplighet som hushållsfrukt. Fanns omnämnd 1840 i Danmark och beskrevs 1861 i en handbok för fruktodlare. Vid en fruktutställning i Köpenhamn 1875 fanns bl a frukter av ‘Hawthornden’ med från Sverige. Andersens plantskola i Jönköping hade den i sitt sortiment vid sekelskiftet och 1995 finns fortfarande träd av sorten i Bymarken, Jönköping.
Trädet blir knappt medelstort med en bred, något hängande krona, tidigt bördigt men angripes ej sällan av skorv och kräfta.
Frukten är medelstor till stor, plattrund med en grönvit grundfärg som vid mognaden blir gulvit. Solbelysta frukter får en vacker rodnad i form av strimmor, ofta nära skaftet. Huden vid mognaden något fet. Köttet är gulvitt, saftigt, syrligt, utan arom eller sötma. Plockfärdigt i början av oktober och användbart i hushållet i oktober - december. I en dansk fackbok uppges att ”den kokar lätt och är bra till stekning”.
Zon 2 - 4.
HIMMELSTALUND
Sorten är uppkallad efter Himmelstalunds gård i Norrköping och började spridas på 1870-talet.
Trädet är starkväxande och börjar bära vid 5 - 8 års ålder och därefter rikt. Det är friskt och anspråkslöst och frukten angrips sällan av sjukdomar.
Frukten är medelstor, plattrund, gulgrön med en strimmig eller flammig rodnad på solsidan. Köttet är mört, något sött, saftigt med behaglig syra. Frukten mognar i slutet av oktober och håller sig till november - december.
Zon 1 - 3.
HOLLÄNDARE
Träd av denna sort har i Jönköpings län påträffats i några gårdar öster om Vättern mellan Huskvarna och Gränna. Kan möjligen finnas på andra platser i länet.
Sorten påminner mycket om ‘Husmoder’, med vilken sort den ibland förväxlas. Liksom ‘Husmoder’ har den tendens att bära vartannat år.
Frukten är stor, till formen plattrund till rund, utan egentliga åsar. Saknar den kantighet som finns hos ‘Husmoder’. Enstaka frukter är ibland asymmetriska med ena sidan högre än den andra. Huden har en gröngul grundfärg med brunröd täckfärg, som ibland kan täcka en stor del av frukten. Mognar i december och kan ligga ytterligare 3 - 4 månader. Är en värderad hushållsfrukt.
Zon 1 - 2(3).
HORNSBERG
Sorten har fått sitt namn efter Hornsbergs gård i Tjust, där den anses ha uppkommit vid mitten av 1800-talet.
Trädet är svagväxande, bär tidigt och rikt och är härdigt och anspråkslöst. Äldre träd bör gödslas och beskäras kraftigt och frukten gallras tidigt för att få hygglig storlek.
Frukten är vanligen under medelstorlek, grundfärgen är gröngul till vitgul med en rosenröd marmorering och enstaka kraftigare röda strimmor. Köttet är löst, saftigt, sött med fin arom. Sorten är en våra tidigaste sommaräpplen och har mycket kort hållbarhet och bör närmast ätas direkt från trädet.
Zon 1 - 5. Pollineringssort:’Gyllenkroks Astrakan’.
HUSMODER
Sorten anses ha tyskt ursprung och började planteras i Sverige omkring mitten av 1800-talet. Trädet är starkväxande och bildar en bred krona, som kan bli 10 -12 m i diameter i goda lägen. Bördigheten är ganska sen och sorten har en tendens att bära varannat år. Härdigheten är dålig. Under de kalla vintrarna på 1940-talet dog många Husmoderträd i Jönköpings län.
Frukten är stor till mycket stor, till formen plattrund till brett rundat kägellik, i tvärsnitt obetydligt kantig. Grundfärgen är gulgrön till gul med en på solsidan, ibland över större delen av frukten, brunröd rodnad, som kan övergå i tegelrött. Strimmor och punkter kan på vissa frukter framträda tydligt.
Köttet är fast, senare mört, sött, något syrligt med svag men tilltalande arom. Frukten mognar i december - januari och är hållbar 2 -3 månader. Kan användas som kokfrukt från november och räknas som god sådan och som enklare bordsfrukt. Frukten angrips ofta svårt av pricksjuka.
Zon 1 - 2(3). Pollineringssorter: ‘Oranie’, ‘Filippa’, ‘Maglemer’, ‘Ringstad’.
JOHANNES RÖD HÖST
Sorten med detta något egendomliga namn, salufördes under 1920 -40-talen av Jönköpings Plantskolor. Enligt uppgift av ägaren C.J.Eriksson, som jag fick någon gång under 1939, skulle han ha hämtat ympkvistar från Schweiz, då han tidigare arbetade där. Han hade senare förökat upp sorten, som fått en begränsad spridning i Jönköping men framförallt planterats på höglandet några mil från staden i områden inom zon 4.
Trädet är medelstort och friskt, anspråkslöst beträffande krav på växtplats samt mycket vinterhärdigt. Sannolikt torde den även kunna odlas i zon 5.
Frukten är medelstor, valsformig, ibland plattrund med märkbara men ganska svagt utvecklade, avrundade åsar. Foderhålan är grund, medelstor och småknölig. Skafthålan är djup, närmast medelstor och utan rost. Huden är gröngul och försedd med en vacker, rödstrimmig rodnad, som ibland täcker hela frukten. Ytan är karakteristiskt hamrad, svagt fet. Kärnhuset är något öppet, hjärtlikt. Köttet är tämligen grovt, vitt, starkt rödfärgat närmast skalet, kraftigt syrligt med en ej oäven arom. Mognar i slutet av november, hållbart till januari - februari.
Zon 3 - 4(5).
KALMAR GLASÄPPLE
Sorten har odlats länge här i landet, särskilt i Kalmar-trakten och på Gotland, men ursprunget vet man inte något om.
Trädet är starkväxande och får ansenlig storlek. Bördigheten inträffar sent men trädet kan ge goda skördar som äldre.
Frukten är medelstor och formen är rundat kägellik. Grundfärgen är gråaktigt gröngul medan täckfärgen är brunröd till klarröd. Köttet är fint, fast, sötsyrligt, aromatiskt. Frukten mognar i december - januari och håller sig ett par månader eller längre.
Zon 1 - 2.
KANIKER
Det råder en viss förbistring beträffande namnen ‘Kaniker’ och ‘Oranie’. Enligt Carl G. Dahl skulle ‘Oranie’ vara en avkomling av ‘Kaniker’ och i Skåne kallas ‘Oranie’ alltjämt ofta ‘Kaniker’. I Mälardalen är enligt Gustav Lind i ”Svensk Frukt” ‘Kaniker’ och ‘Oranie’ två skilda sorter. ‘Kaniker’ skulle ha längre hållbarhet än ‘Oranie’ och enklare kvalitet än den senare. Det träd som finns i Brunstorp kan ej ses som avvikande från ‘Oranie’.
KAVLÅS
Generalmajor F.U. von Essen, dåvarande ägaren till Kavlås gård i Västergötland, fann någon gång på 1820-talet detta träd växande vid trädgårdsporten. Det fick därför namnet ‘Portäpple’ och spreds under detta namn även till Närke och Södermanland under 1800-talet för att senare få sitt nuvarande namn ‘Kavlås’. Carl G. Dahl fann att frukten hade stora likheter med ‘Grågylling’ och att den alltså skulle kunna vara en avkomling till denna sort.
Trädet blir stort, bär ej tidigt men senare ganska jämnt. Kan angripas av skorv och ibland av kräfta. Frukten är stor - mycket stor, till formen rundat kägellik - högbyggt plattrund med på översidan tydliga upphöjningar från vilka avrundade åsar sträcker sig över hela frukten. I tvärsnitt blir frukten därför kantig. Huden är glänsande, vid mognaden fet, och har en ljusgrön - gröngul grundfärg. Rodnad kan saknas, men om en sådan finns består den av ganska klart röda strimmor.Köttet är vitt eller grönvitt med gulgröna kärlsträngar, saftigt, något sött, svagt syrligt med tilltalande smak. Mognar i oktober och håller sig ett par månader.
Zon 2 - 3(4).
KESÄTER
Sorten har fått sitt namn efter Kesäters gård i Sörmland men anses vara synonym med en gammal tysk sort, ‘Kleine Langstiel’.
Trädet växer som yngre rätt svagt men bildar med tiden en vid, kraftig krona. Bördigheten kommer rätt sent men som äldre är den god.
Frukten är liten, plattrund, ljust gröngul med ljust rosenröd täckfärg på solsidan. Köttet är fast, inte särskilt saftigt, svagt sött, något syrligt med behaglig arom. Mognar i januari och håller sig ett par månader.
Zon 2 - 3.
KÅLLANDSÖ
Sorten är ursprungligen spridd från Läckö kungsgård och kallades på orten för ‘Stettiner’ på grund av en felaktig sammanblandning med en annan sort med detta namn. Sorten har förökats och blivit spridd från Isakssons plantskola, Nysäter, Kållandsö.
Trädet blir medelstort och börjar bära medeltidigt och senare tämligen regelbundet.
Frukten är stor, till formen närmast rund, något avsmalnande uppåt. Hudens grundfärg är gul och har på solsidan en vacker karmosinröd täckfärg, flammig och med strimmor. Köttet är gulvitt, löst, saftigt, svagt syrligt. En god hushållsfrukt som mognar i december och som kan lagras 2 - 3 månader.
Zon 2(3).
LANES PRINCE ALBERT
Engelsk sort, spridd ev uppdragen av firman H.Lane & Son, Berkhamstead, England i mitten av 1800-talet. Sitt namn har den fått efter ett besök i firman av prins Albert och drottning Victoria. Till Sverige kom den i slutet av 1800-talet och spreds bl a av Andersens plantskolor, Jönköping.
Trädet växer medelmåttigt starkt med låg utbredd krona. Bär frukt redan tidigt och är i fortsättningen rikbärande.
Frukten är medelstor eller större, rund eller rundat kägellik. Grundfärgen är grön - gulgrön och har ibland på solsidan en brunröd rodnad. Den mognar i slutet av december och ligger åtminstone till mars. Köttet är fast, saftigt, syrligt, vanligen utan arom. Har i England varit en av de mest populära hushållsfrukterna. Vid god utveckling kan den också användas som bordsfrukt.
Zon 2 - 3. Pollineringssorter bl a ‘Cox’s Pomona’, ‘Filippa’ och ‘Transparente blanche’.
LINNÉS STENBROHULT
Träden med ovannämnda namn eller som ‘Linnés äpple från Stenbrohult’ och som finns på Brunstorp kommer från Balsgård. Hur sorten där erhållits är ej känt.
Frukten är medelstor eller mindre, till formen äggrund eller konisk kägellik. Huden är medelgrov och vid mognaden fet. Grundfärgen är gröngul med på solsidan rödbrun täckfärg
med strimmor. Köttet är grönvitt, löst, saftigt, syrligt med svag arom. Mognar i oktober och hållbar till början av november.
Zon 2 - 3.
LÖKÄPPLE FRÅN HUSKVARNA
Trädet finns i trädgården Drottninggatan 21, Huskvarna. Frukten är medelstor, till formen plattrund till valsformig med avplattning på undersidan. På översidan finns fem kraftiga knölar från vilka kantiga åsar går ut över större delen av frukten. Mellan dessa kan även finnas mindre åsar. Foderhålan är liten till medelstor, grund, trång och knölig. Fodret medelstort, slutet eller halvöppet med tämligen breda foderblad med utåtvikta spetsar. Skafthålan är medeldjup till djup och försedd med en i strålar på översidan av frukten utbredd rost. Skaftet kan variera i längden mellan 15-20 mm och är vanligen ganska smalt.
Huden är fet, på skuggsidan gröngul men för övrigt täckt av en mörkröd rodnad, där ljusare punkter mer eller mindre tydligt framträder. Kärnhuset, som är slutet, är närmast hjärtlikt till formen och ligger högt. Köttet är vitt till grönvitt, fast, syrligt, utan utpräglad arom. Hushållsfrukt. Mognadstid oktober - november.
Zon 2 - 3.
MAGLEMER
En gammal sort av danskt ursprung som odlats i Danmark åtminstone sedan slutet av 1700-talet.
Trädet växer långsamt och får en medelhög, rätt bred, styv krona. Blommorna är vackert rosafärgade. Bördigheten inträder relativt sent och kan vara ojämn. Näringstillförseln bör ej försummas med hänsyn till storleken på frukten. Trädet är måttligt härdigt och kan ibland angripas av kräfta. Skorv och fruktmögel förekommer.
Frukten är liten - medelstor, grundfärgen gröngul - gul med en på solsidan vacker, ljust röd täckfärg med tydligt framträdande strimmor. Köttet är fint, löst, saftigt, sött, svagt syrligt med en god arom. Frukten skördas i oktober och är ätmogen i senare delen av november. Den kan förvaras till januari - februari.
Zon 1 - 3. Pollineringssorter: ‘Filippa’, ‘Ringstad’, ‘Gyllenkrok’, ‘Oranie’, ‘Transparente blanche’, ‘Wealthy’, ‘Åkerö’.
MECKLENBURGER KANTÄPPLE
Två träd med ovannämnda namn levererades från Bergianska Trädgården och planterades hösten 1981 på Brunstorp. Ympkvistar till träden hade tagits från träd på Skansen i Stockholm och förädlingen gjordes i Bergianska Trädgården. Sorten finns upptagen i Eneroths pomologi och anges där som en nordtysk sort från Travemündetrakten. Har gått under många olika namn och torde vara samma sort som ‘Mecklenburger kungsäpple’.
Frukten är medelstor, högbyggt plattrund, ibland stympat kägellik och kantig med från den vanligen lilla, knöliga foderhålan utgående åsar som sträcker sig över hela frukten. Grundfärgen är gulvit, nästan helt täckt av en mörkröd, ibland brunröd täckfärg, där mörkare rödare strimmor förekommer. Huden är tjock och ganska seg. Köttet är gulvitt med gröna kärlsträngar, tämligen grovt, med en något söt, enkel smak, svagt syrlig. Frukten mognar i december och är användbar ännu i april. En enkel bords- och hushållsfrukt.
Lämplig för zonerna 1 - 3. Eneroth uppger att sorten även påträffats i Falun, d v s zon 5, vilket låter egendomligt. Kan befruktas av bl a ‘James Grieve’.
MELONÄPPLE
Röd Melon med frukt. Foto Björn KalinEn mycket gammal sort som antagligen har sitt ursprung i norra Tyskland. I Danmark fanns den i odling redan vid slutet av 1700-talet och sannolikt har den inte kommit mycket senare till Sverige. Det träd som finns på Brunstorp är en rödfruktig typ av vanligt ‘Melonäpple’, eljest lik denna.
Trädet uppnår en ansenlig storlek och bildar en upprätt och slutligen utbredd krona. Bördigheten inträder sent och är sparsam i början men blir senare ganska rik men oregelbunden. Härdigheten är god, åtskilliga äldre träd finns t ex på sydsvenska höglandet. Kräfta angriper ej sällan trädet, som dock ofta växer ifrån angreppen. Skorv gör sällan större skada.
Frukten är medelstor och av karakteristisk valsform, kan ibland vara skev och något åsig. Grundfärgen växlar från gulgrönt till gulvitt med en rodnad med fina strimmor, ibland upplöst i prickar och utanför strimmorna ofta en fin marmorering. Köttet är gulvitt, ofta något torrt, sött, av en behaglig syrlig smak och vid god utbildning en fin arom. I kallare lägen är fruktkvaliteten dock sämre. Frukten bör ej plockas för tidigt, då den eljest skrumpnar vid förvaringen. Mognar vanligen i mitten - slutet av december och kan förvaras till februari - mars och t o m längre.
Zon 1 - 3. Pollineringssorter: ‘Cox´s Orange’, ‘Cox´s Pomona’, ‘Gul Richard’, ‘Husmoder’.
MIO
Uppdragen vid Alnarp efter en korsning utförd 1932 mellan sorterna ‘Worcester Parmän’ och ‘Oranie’.
Trädet växer medelstarkt och bördigheten inträder tidigt och är sedan rik. Har viss tendens till vartannatårsbördighet.
Frukten är medelstor, rundat konisk med svaga åsar. Grundfärgen gulvit med vacker täckfärg över större delen av frukten. Köttet är vitt, fint, syrligt med mycket fin arom.
Zon 1 - 3. Pollineringssorter bl a ‘Oranie’, ‘James Grieve’, ‘Sävstaholm’, ‘Transparente blanche’.NYSTORPSÄPPLE
Moderträdet till denna sort, som växer på torpet Nystorp under Bordsjö säteri i Askeryds socken i Jönköpings län anses vara omkring 250 år. Trädet är stort och kraftigt med ihålig stam som rymmer två vuxna personer, ger fortfarande, 1995, god skörd.
Frukten är medelstor, av varierande form, än rund, än valsformig och försedd med rundade åsar, som sträcker sig över större delen av frukten. Grundfärgen är gröngul med en prickig och strimmig, röd täckfärg. Köttet är vitt, ganska saftigt, syrligt med svag arom. Enkel bords- och hushållsfrukt. Mognar i november och användbar till februari - mars.
Zon 4.
NÅDIG FRUN
Sorten, som finns på några ställen i Rydaholm, kommer från ett träd som ympats av en trädgårdsmästare från Jönköping någon gång 1898 - 1900. Var ympen kommer från är obekant. Trädet som är stort, upprättväxande, står i trädgården i Kolvarps Nästagård, Rydaholm.
Frukten är medelstor - stor, plattrund, något asymmetrisk, svagt åsig med gul grundfärg som till 75 % täcks av en strimmig rodnad. Köttet är vitt, medelgrovt, friskt syrligt med svag arom och av tämligen enkel kvalitet som bordsfrukt men god hushållsfrukt. Mognadstid september - början av oktober. Relativt kort hållbarhet.
Zon 2 - 4.
OBERLÄNDER
En tysk sort, spridd bl a i Oberschwaben i Bayern vid mitten av 1800-talet. Kom till Alnarp vid slutet av 1800-talet och spreds i Skåne under namn av ‘Alnarps Rosmarin’. Enstaka träd har även planterats i Jönköpings län.
Trädet är medelstarkt växande och inte tidigt bärande. Det angrips sällan av sjukdomar.
Frukten är medelstor - stor, valsformig till stympat kägellik, oregelbundet 4-5-kantig. Ytan är före mognaden täckt av en blåaktig vaxbeläggning, svagt glänsande. Grundfärgen grön till ljusgrön med en först brunröd, senare rent röd täckfärg över större delen av frukten. Små punkter synliga på den ljusare sidan av frukten. Ytan ojämn. Köttet grönaktigt till vitt, ganska fast, ej särskilt saftigt, sött, aromatiskt, svagt syrligt. Frukten mognar i januari, hållbar ytterligare ett par månader.
Zon 1 - 2. Pollineringssorter bl a ‘Filippa’, ‘James Grieve’, ‘Oranie’, ‘Maglemer’
ORANIE
Gammal sort, i Skåne ofta under namn av ‘Kaniker’. Trädet medelstort, som äldre med något utbredd krona. Bördigheten inträder tidigt och är god liksom härdigheten. Sorten angrips ofta svårt av blom- och grentorka (grå monilia).
Frukten är liten till medelstor, plattrund till rund, med en ljusgrön till gulvit grundfärg som på solsidan kan övergå till orange eller t o m tegelrött. Köttet är fint, saftigt, sött, måttligt syrligt, aromatiskt. Frukten plockas i slutet av september - början av oktober och håller sig vanligen en månad med bibehållen smak. Brukar ibland förvaras betydligt längre men förlorar då så småningom en del av sin friskhet.
Zon 1 - 4(5). Pollineringssorter: ‘Gyllenkrok’, ‘Maglemer’, ‘Transparente blanche’, ‘Sävstaholm’, ‘Åkerö’.
PER BRAHES BORDSÄPPLE / GREVE PERS BORDSÄPPLE
På Brunstorp finns ‘Per Brahes bordsäpple’, som kommer från en villaträdgård i Gränna samt ‘Greve Pers bordsäpple´, som kommer från en villaträdgård i Bunn. Frukterna från båda träden är helt lika. Sortens ursprung är obekant. I Olof Eneroths pomologi beskriven kortfattat under namnet ‘Greve Pers bordsäpple’.
Frukten är medelstor, konisk eller äggrund och försedd med avrundade åsar som sträcker sig över större delen av frukten. Grundfärgen är grönvit med på solsidan en täckfärg i form av röda strimmor och punkter som ibalnd kan nå över hela frukten. Köttet är svagt gröngult och ganska löst, syrligt, med svag sötma och god arom. Gott höstäpple. Mognar i september och har kort hållbarhet.
Zon 2 - 3(4)
PERSIKERÖTT SOMMARÄPPLE
Sorten har troligen införts i vårt land från Tyskland, där den är känd åtminstone från början av 1800-talet. Salufördes bl a av Andersens plantskolor, Jönköping i början av 1900-talet.
Trädet bildar en låg, vid krona och har en mycket tidig bördighet, ofta rik sådan, som kräver gallring av frukten för att kvaliteten skall bli tillfredsställande. Trädet angrips ej sällan av skorv eller andra sjukdomar. Sorten är ganska fordrande på jord och läge.
Frukten är medelstor, ofta över större delen överdragen med en vacker, klart röd rodnad. Köttet är vitt, mört, något saftigt, svagt syrligt med en rätt god arom. Sorten mognar i slutet av augusti och har kort hållbarhet.
Zon 1 - 2. Pollineringssorter: ‘Transparente blanche’, ‘Stenbock’, ‘Sävstaholm’, ‘Maglemer’
QUINTE
Kanadensisk sort som kom till Sverige 1964.
Trädet är härdigt och svagväxande, inte särskilt utsatt för sjukdomar.
Frukten är medelstor, till formen högbyggd, rund - äggrund, utan åsar. Grundfärgen grön till vitgul, täckt till större delen av en vacker röd färg. Köttet är fast, något syrligt med god arom. Ofta något rödfärgat närmare skalet. Mognar i mitten av augusti. Bordsfrukt.
Zon 1 -4.
RIBSTON
Engelsk sort, enligt uppgift uppdragen från kärnor 1688 vid Ribston Hall i Yorkshire; enligt en annan uppgift från en kärna som kom från Normandie 1709. Blev vid mitten av 1800-talet en av de mest spridda fruktsorterna i England och kom till Sverige på 1830-talet.
Trädet är kraftigväxande och bildar en förhållandevis låg, utbredd krona. Det är krävande beträffande jordmånen, som bör vara varm, näringsrik och ej för torr. På kall jord uppträder gärna kräfta.
Frukten är medelstor - stor, rund till rundat kägellik. Egentliga åsar saknas, men vissa frukter framträder som mjukt femkantiga. Grundfärgen är gröngul, ibland guldgul, och frukten får på solsidan en brunröd eller lackröd rodnad i vilken talrika strimmor och punkter framträder. Tunn gråaktig rost förekommer särskilt omkring foder och skafthåla men även fläckvis på övrig yta. Köttet är ljusgult, fast, senare nästan mört, tämligen saftigt, sött, fint aromatiskt. Frukten mognar vid jul - nyår, hållbar till mars - april.
Zon 1 - 3. Pollineringssorter: ‘Filippa’, ‘Oranie’, ‘James Grieve’.
RINGSTAD
En svensk sort uppkommen i början av 1800-talet på Ringstads gård norr om Norrköping.
Trädet är långsamt växande, tämligen lågt och brett. Det bär frukt tidigt och ger som äldre tillfredsställande skördar. Härdigheten är god och sorten brukar klara vintrarna bra på sydsvenska höglandet. Trädet skadas ibland av kräfta och frukten är inte sällan utsatt för skorv.
Frukten är medelstor, har en gröngul till gulvit grundfärg som ofta täcks av en brunröd rodnad. Köttet är fint, löst, mört, sött, något syrligt med en angenäm arom. Frukten plockas vanligen i slutet av september - början av oktober och är ätmogen en månad senare. Den är vanligtvis hållbar till mitten av december.
Zon 1 - 4. Pollineringssorter: ‘Filippa’, ‘James Grieve’, ‘Maglemer’, ‘Oranie’.
ROSENHÄGER
I den äldre fruktträdgården på Brunstorp finns ett gammalt träd av denna sort, som redan på 1600-talet funnits omnämnd i en skrift från Uppsala Universitet. Av pomologen Eneroth ansedd som ”Sveriges ädlaste frukt”. Kanske på grund av liknande ord om sortens förträfflighet blev den på senare delen av 1800-talet allmänt planterad. Man upphörde emellertid snart med detta, då man kunde få vänta 15 år och mera innan man fick någon skörd. Därför finns numera nästan endast gamla träd av sorten.
Trädet blir stort och får en krona med upprätta grenar som så småningom blir nedhängande.
Sedan trädet alltså börjat bära kan skördarna bli tillfredsställande. Det angrips ej sällan av kräfta och fruktmögel och frukten svårt av skorv.
Frukten är medelstor - stor, högbyggt plattrund eller stympat kägelformigt och över hela frukten sträcker sig breda, låga åsar. I tvärsnitt blir frukten därför något kantig. Huden är glänsande med en gulvit grundfärg med en lackröd rodnad, ofta över hela frukten. Köttet är vitt, ofta med en dragning åt grönt eller på solsidan åt rött, fast, medelfint med god arom, något sötsyrligt. Kan vara något torrt. Mognar i oktober, hållbart en till två månader. Trädet är visserligen härdigt men för att frukten skall få god utbildning fordras ett varmt läge.
Zon 2 - 3(4?).
ROSSVIK
Sortens ursprung är okänt. Det äldsta trädet fanns vid Rossviks gård, söder om Eskilstuna men blåste ner 1953. Det hade då varit fridlyst sedan 1921.
Trädet växer kraftigt och börjar bära frukt tämligen sent med tendens till vartannatårs- bärande. Angrips mera sällan av skorv och har god vinterhärdighet.
Frukten är stor till formen rund - plattrund och rundat kägellik. Grundfärgen på mogna frukter ljusgul. Köttet vitt, fast, sött och aromatiskt. Mognar i december - januari och hållbar två - tre månader. I zon 4 huvudsakligen en god hushållsfrukt, i bättre lägen i zonerna 2 - 3 en fin bordsfrukt.
RÖTT JÄRNÄPPLE
En mycket gammal sort, troligen från 1700-talet eller ännu tidigare. Det anses troligt att den skulle ha odlats i Tyskland redan på 1500-talet. I Skåne har den länge odlats under namnet ‘Årsäpple’.
Trädet växer kraftigt och får en vid krona. Börjar bära frukt relativt sent men hos äldre träd är bördigheten god.
Frukten är medelstor och till formen rundat kägellik, i tvärsnitt något kantig på grund av låga åsar som går ett stycke över frukten. Huden är fet, något glänsande och grundfärgen är grön till gröngul, till större delen täckt av en i början brunröd, senare klart röd färg. Köttet är grönvitt, tämligen grovt, något mört, med svag arom och obetydlig syra varigenom smaken är ganska fadd. Frukten kan mogna i januari men vanligen senare och kan ätas ytterligare ett halvt års tid och t o m längre.
Förvaring av järnäpplen är mycket enkel. En äldre fruktodlare berättade att han som barn minns hur man på hösten för vinterförvaring brukade plöja djupa fåror i odlingen i vilka man lade ner äpplena och sedan täckte över dem med jord. På våren harvades de upp igen och var då i utmärkt kondition.
Zon 3 - 4.
SLAVA PETERSBURG
Rysk sort, odlad i Sverige sedan början av 1890-talet.
Trädet växer i ungdomen kraftigt med upprätta grenar, som bildar mycket spetsiga vinklar med stammen. Härdigheten är mycket stor.
Frukten är medelstor - stor, rundat valsformig till stympat kägellik med avrundade åsar.Ofta asymmetrisk form. Grundfärgen är gulgrön med på solsidan i mörkröda strimmor övergående täckfärg, i vilken röda prickar framträder. Köttet är vitt, fast, syrligt med svag arom. Mognaden inträder efter nyår och frukten är hållbar flera månader. Hushållsfrukt.
Zon 4 - 6.
SLÄTHULTSÄPPLE
Sorten är en fröplanta uppdragen av Karl Johansson, Släthult, Smålandsstenar, ur en kärna sådd 1925 från ett äpple inköpt i Köpenhamn vid ett besök där detta år. Trädet är kraftigväxande med upprätt växtsätt, vinterhärdigt, ej skadat under 40-talsvintrarna.
Frukten är medelstor, till formen stympat konisk, med tydliga åsar över större delen av frukten samt biåsar. Den gröngula grundfärgen täcks av en jämn, röd rodnad, som når över ungefär halva frukten. Fruktköttet är vitt, av medelgrov konsistens, syrligt. Mognar i november - december, hållbar ytterligare ett par månader.
Zon 4 - 5.
SNÖVIT
Sorten framkom vid Alnarp 1936 genom korsning mellan ‘Stenbock’ och ‘Persikerött sommaräpple’.
Trädet växer kraftigt, är tidigt, rikt och jämnt bördigt. Härdigt.
Frukten är medelstor, konisk, gulvit, med ljus rodnad på solsidan. Köttet fint, något torrt, mycket aromatiskt. Mognar i början av september, god till ett stycke in i oktober.
Zon 2 - 4(5). Pollineringssorter: ‘Oranie’, ‘Sävstaholm’, ‘Suislepper’, ‘Transparente blanche’, ‘Melba’.SOMMARKRYDDÄPPLE
Sortens härkomst obekant.
Trädet svagväxande.
Frukten medelstor eller mindre, avlångt toppig eller kort äggformig, kantig. Grundfärgen gul med rosenstrimmig täckfärg på solsidan. Köttet vitgult, svagt rödfärgat, vid god utveckling mycket saftigt med angenäm smak, eljest ganska torrt och med fadd smak. Mognar i början av september, hållbarhet några veckor.
Zon 1 - 2.
SPARREHOLM
Sorten har uppkommit genom frösådd vid Sparreholms gård i Sörmland någon gång vid mitten av 1800-talet. Trädet är friskt och härdigt, bär frukt sent och ej särdeles rikt.
Frukten skadas ej särskilt svårt av skorv eller andra sjukdomar. Den är stor, gulvit med en ibland svag, ibland livligt tegelröd rodnad. Köttet är mört, saftigt, sött, svagt syrligt med mycket fin smak. Ett av våra finaste och vackraste tidiga höstäpplen. Mognar i september och håller sig en à två veckor.
Zon 1 - 4. Pollineras av bl a ‘Sävstaholm’ och ‘Transparente blanche’.
SPÄSSERUD
Sorten är en fröplanta av okänt ursprung uppdragen i Värmland i slutet av 1800-talet. Den har ibland förväxlats med sorten ‘Särsö’ (‘Cloetta’), som den är mycket lik.
Trädet är kraftigväxande, friskt, härdigt och rikbärande.
Frukten är medelstor, plattrund, gröngul med svaga röda strimmor över större delen av frukten, har ett mört saftigt kött, fint syrligt utan större arom. Den mognar i slutet av september och kan hålla sig till början av november. Den har god användbarhet i hushållet och som enklare bordsfrukt.
Zon 3 - 4.
STENBOCK
Värmländsk sort från slutet av 1700-talet.
Trädet växer i ungdomen kraftigt och bildar senare en krona med mer eller mindre nedhängande grenar. Börjar bära frukt relativt tidigt och senare tillfredsställande. Trädet är mycket härdigt och inte angripet av sjukdomar i större utsträckning. Skorv är vanlig.
Frukten är av medelstorlek med gulvit grundfärg och med svag rodnad på solsidan. Köttet är ganska fast, sött, svagt syrligt med synnerligen fin astrakansmak, kanske den bästa av astrakanerna. Den mognar i början - mitten av september. Hållbarheten är ganska kort.
Zon 2 - 5. Pollinerare: ‘Sävstaholm’, ‘Transparente blanche’, ‘Oranie’, ‘Åkerö’, ‘Charlamovsky’.
STENKYRKE
Enligt traditionen skulle sorten ha uppkommit på Gotland vid Stenkyrka prästgård, enligt en annan uppgift ha införts från utlandet till Baldersnäs i Dalsland
Trädet växer i ungdomen svagt men får så småningom betydande storlek med bred, delvis hängande krona. Frukten angrips ofta av skorv och trädet ej sällan av kräfta.
Frukten är medelstor - stor, till formen rund, plattrund eller rundat kägellik. Egentliga åsar saknas, men frukten är ändå mjukt kantig i genomskärning. Grundfärgen är gröngul, vid god utbildning ljusgul - gulvit. På solsidan är den klart röd med mörkare violetta ringar omkring punkterna. Köttet är fint, mört, saftigt, sött, svagt syrligt med fin arom. Frukten mognar i november och kan från äldre träd hålla sig till februari - mars. Utmärkt bordsfrukt.
Zon 1 - 3. Pollineringssorter bl a ‘Cox´s Orange’, ‘James Grieve’, ‘Golden
