Ekebyhovsparken

www.ekero.se/slottet/slottet.htm
www.ekeroturism.se/ekero.html

Ekebyhovs slott på Ekerö utanför Stockholm är ett vackert träslott omgivet av en stor lummig innehållsrik park. Slottet ägs i dag av Ekerö kommun. Äppelgenbanken tillkom 1998 genom ett avtal mellan Ekerö kommun och Nordiska Genbanken. Ekebyhovs äppelgenbank omfattar nyplanterade träd av sorter med anknytning till Uppland och Mellansverige och äldre äppelträd av olika välkända brukssorter. Genbanken vid Ekebyhov är ständigt öppen för besökare.Äppelsorter i Ekebyhovsparken

Texten som följer är hämtad ur en broschyr om genbanken på Ekebyhov sammanställd av arbetsgruppen för Ekebyhovsparken. Skriften kan köpas genom kommunkontoret.

Genbanken omfattar följande sorter

Antonovka
Aroma

Bergianäpple
Brita Horn
Brunnsäpple

Cox Pomona

Djurgården
Duvboäpple

Edsbergs Rambouräpple

Filippa
Fågelbro

Galloway
Grågylling
Grågylling från Skokloster
Grönsö
Gul Richard
Gyllenkroks Astrakan
Gylling från Ekebyhov

Himmelstalund

Ingrid Marie

Jättemelon

Kalmar Glasäpple
Krusenberg

Lobo

Maglemer
Melon
Munthes Rosenäpple
Mälardalens Vitgylling

Noors Glasäpple

Oranie

P J Bergius

Ribston
Rosenhill
Rossvik

Signe Tillisch
Stor Klar Astrakan
Svea
Särsö
Sävstaholm

Tersmeden
Trogsta

Virginskt Rosenäpple
Väsby

Wealthy

Åkerö

ANTONOVKA
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Sorten kommer från Ukraina och är av mycket gammalt ursprung. Den har haft stor spridning och odlats mycket i Ryssland, Baltikum och Finland. I Sverige prövades sorten första gången 1865 av Olof Eneroth - den svenska pomologins fader.
Tack vare sin stora härdighet har Antonovka med framgång kunnat odlas även i norra Sverige. Den är också en frisk sort. Den har dock blivit mera ovanlig de senaste 50 åren.
Som fallet är med många gamla sorter har det utbildats flera olika typer av Antonovka med varierande mognadstid och grad av täckfärg. Normalt mognar Antonovka i oktober-november.
Zon II-V.

AROMA
Träden uppdragna på grundstam A2 av Stångby plantskola, planterade på hösten 1999.
Aroma är en korsning mellan Ingrid Marie och Filippa framtagen vid Balsgård 1947. Frukten har gröngul bottenfärg och en mörkt rödstrimmig täckfärg. Aromen är utsökt, därav namnet. Frukten mognar i oktober och håller sig till december.
Sorten släpptes på marknaden 1973 och har sedan blivit en ledande sort i landet. Aroma har god motståndskraft mot skorv men kan drabbas av fruktmögel.
De båda Aromaträden skall tillsammans med två Loboträd tjäna som referenssorter vid evalueringen av övriga sorter såväl här som i landets övriga genbanker.
Zon I-III.

BRUNNSÄPPLE
Trädet kvar från plant- och trädskolornas tid.
Brunnsäpple har odlats i Halland i över två hundra år. Även om sorten är mest spridd i Halland och norra Skåne, förekommer den här och där ända uppe i Svealand. Frukten kan bli stor, har en ljust gul-grön grundfärg och får en svag, jämnt röd täckfärg försedd med punkter eller prickar. Trädet är friskt och frukten har god motståndskraft mot sjukdomar.
Äpplet är mera sött än syrligt och har en svag arom. Mognar i november och kan hålla till februari.
Zon I-IV.

BERGIANÄPPLE
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Bergianska Trädgården; planterade på hösten samma år.
Bergianäpplet har odlats vid Bergianska Trädgården sedan åtminstone omkring 1910 och har tidigare felaktigt gått under namnet Antonovka. Det finns beskrivet under det namnet i boken Svensk Frukt av Gustaf Lind (1924), och där finns också frukten återgiven i en vacker plansch av Sven Ekblom.
Frukten skiljer sig i flera avseenden från Antonovka och har därför fått namnet Bergianäpple. Bergianäpple är ett höstäpple som konsumeras före november månad.
Zon I-II.

BRITA HORN
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Krusen-bergs Herrgård i Uppland; planterade på hösten samma år.
Brita Horn är en form av Grågylling, som uppkommit vid Krusenbergs Herrgård. Den torde inte ha uppmärksammats i någon högre grad men fanns med på en stor fruktutställning i Linköping 1936.
Jämförd med vanlig Grågylling har Brita Horn en mer täckande och mörkare röd färg. Anton Nilsson ger en beskrivning av frukten i Våra Äpplesorter (1986). Brita Horn är ett sent höstäpple, som användes från oktober och åtminstone någon månad framåt.
Zon II-IV.

COX POMONA
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Cox Pomona kommer från England, där den, liksom Cox Orange, 1825 påstås ha dragits upp ur en kärna från sorten Ribston. Till Sverige kom sorten i slutet av 1800-talet och har sedan odlats mycket i hemträdgårdar, där träden på hösten lyser röda av de stora, åsiga, starkt färgade äpplena.
Frukten mognar i november och kan sparas flera månader men smakar allra bäst kring årsskiftet.
Zon I-IV.

DJURGÅRDEN
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Stora Skuggan, Norra Djurgården; planterade på hösten samma år.
Sorten är med stor sannolikhet mycket gammal. Förutom på Djurgården finns likartade äpplen vid Tyresö slott sydost om Stockholm.
Äpplet är en utpräglad, vid full mognad vackert rödfärgad, kalvill med extrema åsar. Ett vinteräpple.
Zon I-II.

DUVBOÄPPLE
Trädet uppdraget 2001 på grundstam A2 med ympris från Duvbo, Sundbyberg; planterat hösten samma år.
En ymp av Gravensteiner på Åkerö på Solvallavägen i Duvbo har resulterat i ett mycket stort äpple, som inte liknar Gravensteiner. Duvboäpplet har minimala kärnrum och ett äpple kan väga över
600 g.
Smaken påminner om Åkerö och frukten mognar under senhösten.
Spridningen är än så länge begränsad till främst Sundbyberg.
Zon I-III.

EDSBERGS RAMBOURÄPPLE
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Edsbergs slott, Sollentuna; planterade på hösten samma år.
Äpplet har inte kunnat identifieras med någon känd och beskriven namnsort. Trädet, varifrån ympris tagits, torde vara minst hundraårigt. Frukten är stor, vackert rödfärgad och tidigt mogen.
Förr kallades stora äppelsorter för rambourer.
Zon I-III. Vidare härdighet ej prövad.

FILIPPA
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Filippa är en dansk kärnsådd uppdragen 1877 i Hunstrup på Fyn. Det ännu kvarvarande moderträdet fridlystes 1937. Sorten kom till Sverige redan på 1890-talet och har sedan odlats rätt mycket upp till Mälarlandskapen.
Frukten är mycket variabel i formen men känns ofta lätt igen på de skalpunkter, som uppträder i den svaga täckfärgen och som är omgivna av tunna röda ringar. Den utsökt fina aromen är omisskännlig men svår att beskriva.
Filippa har god motståndskraft mot skorv och andra svampsjuk-domar. Mognar i oktober och kan lagras till december.
Zon I-III.

FÅGELBRO
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Fågelbrolandet i Stockholms skärgård; planterade på hösten samma år.
Många av de gamla fina och välkända sorterna är ursprungligen spontana kärnsådder. Fågelbro är exempel på en ny lyckad kärn-sådd uppkommen så sent som omkring 1980.
Frukten har en heltäckande vacker, varmt röd färg, är något åsig och utgör ett höstäpple. Syra och sötma är väl balanserade och aromen fin.
Zon I-III. Vidare härdighet ej prövad.

GALLOWAY
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Galloway kom ursprungligen från Skottland, där det ska ha odlats sedan urminnes tider. Sorten kom till Sverige för omkring 100 år sedan och finns spridd upp till Mälarlandskapen men är ganska ovanlig.
Det rätt stora, plattrunda, välsvarvade äpplet har typiska bruna skalpunkter glest spridda över den ljust gulgröna frukten. Galloway är ett mycket gott vinteräpple som mognar i oktober/november och kan sparas några månader. Sorten har god motståndskraft mot sjukdomar. Frukten kan användas både för direkt konsumtion och i köket.
Zon I-IV.

GRÅGYLLING
Träden uppdragna 1999 på grundstam A2 med ympris från den gamla trädgården vid järnvägsstationen Rosersberg; planterade på hösten samma år.
Grågylling är en mycket gammal sort, vars ursprung inte är klarlagt, troligen en avkomma av ”Winterpostoph”. Sin största utbredning i något varierande former har sorten haft i Svealand. Grågylling är ett sent höstäpple, som kan konsumeras från slutet av oktober och fram till jul. Frukten är svagt syrlig och har ingen framträdande arom. Sorten planteras knappast numera.
Trädet kan drabbas av kräfta. Äpplena klarar sig bra från skorv men kan ibland lida av Monilia.
Zon I-V.

GRÅGYLLING FRÅN SKOKLOSTER
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Julita gård och museer i Sörmland; planterade på hösten samma år.
Grågylling från Skokloster, en mycket vackert rödfärgad form av Grågylling, är toppigt högbyggd eller stympat konisk.
Sorten antas ha uppstått vid Skokloster, där flera träd stammande från 1800-talet finns kvar.
Äpplet mognar under senhösten, samtidigt med vanlig Grågylling.
Zon II-IV.

GRÖNSÖ
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Julita gård och museer i Sörmland; planterade på hösten samma år.
Grönsö är troligen en kärnsådd som uppstått vid slottet Grönsöö intill Mälaren för omkring 200 år sedan. Sorten är beskriven i ”Tidning för trädgårdsodlare” 1901.
Frukten är vacker och toppigt konisk. Den mognar i slutet av september. Sorten har inte odlats i någon större omfattning och torde ha en mycket begränsad spridning.
Zon I-III. Vidare härdighet ej prövad.

GUL RICHARD
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Gul Richard kommer från Nordtyskland, där den i Mecklenburg har odlats i ett par hundra år. Till Sverige kom sorten i mitten av 1800-talet men fick ingen större spridning förrän i slutet av det århundradet.
En typisk Gul Richard är svagt konisk till formen, har en grön bottenfärg, som på solsidan täcks av ett karaktäristiskt blålila skimmer. Hela frukten blir gul vid full mognad i november, och den håller sig sedan åtminstone ett par månader vid god förvaring.
Gul Richard är en delikat frukt men kan tyvärr drabbas av kraftiga skorvangrepp.
Zon I-III.

GYLLENKROKS ASTRAKAN
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Värmdövägen i Nacka; planterade på hösten samma år.
Ursprunget är inte helt klarlagt, men den 200 år gamla sorten brukar räknas som ett östgötaäpple. Gyllenkroks Astrakan är inte bara den finaste, vackraste och friskaste astrakansorten utan också ett av våra allra mest delikata tidiga äpplen. Den har en hög grad av både syra, sötma och arom och blir ofta glasig i köttet.
Äpplet mognar i början av september och kan klara sig ett par veckor i kylen.
Zon I-IV.

GYLLING FRÅN EKEBYHOV
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Sockenvägen, Enskededalen; planterade på hösten samma år.
”Gylling från Ekebyhov” måste ha varit en lokalsort, som fanns redan före plantskolans tid, eftersom den ingick i sortimentet redan i den första katalogen från 1920. Den gällde hösten 1920 och våren 1921. Sorten salufördes sedan fram till 1943 och gavs följande presentation:
”Frukt medelstor till stor, glänsande gulgrön, fin syrlig smak, ett förträffligt hushållsäpple av första rang. Angripes ej av monilia- eller skorvsvamp. Trädet friskt, bördigt och utomordentligt härdigt.”
Zon I-III. Vidare härdighet ej känd.

HIMMELSTALUND
Trädet kvar från plant- och trädskolornas tid.
Himmelstalund kommer från Norrköping och är troligen en kärnsådd från mitten av 1800-talet. Sorten tillhör inte de vanliga men finns spridd i södra Sverige upp till Svealand.
Himmelstalund är ett medelstort, plattrunt äpple med gulgrön bottenfärg och en ofta strimmig täckfärg på solsidan.
Äpplet mognar i oktober och håller sig några månader.
Såväl trädet som frukten är påfallande fria från sjukdomsangrepp.
Zon II-III.

INGRID MARIE
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Ingrid Marie är ett av åtminstone fem väl kända och i Sverige ofta odlade danska äpplen. Sorten kom till Sverige på 1930-talet. Den är vanlig i hemträdgårdar men är också en stor handelsfrukt.
Frukten, som kan bli ganska stor, är ett välformat, plattrunt äpple. I den mörkt röda täckfärgen finns karaktäristiska ljusa fläckar.
Ingrid Marie är bäst i november-december men kan lagras ytterligare någon månad.
Zon I-III.

JÄTTEMELON
Trädet uppdraget 1998 på grundstam A2 med ympris från Hassla Gård, Häggeby, inte långt från Skokloster; planterat på hösten samma år.
Jättemelon är en mutation av Melon med frukter på 500 g eller mer. Sorten har förutom storleken det vanliga Melonäpplets alla karaktärer. Liknande jättemutationer finns beskrivna för bl. a. Wealthy. Jfr Duvboäpple, som ofta har ännu större frukter.
Jättemelonen mognar i november och kan lagras till mars.
Zon I-III.

KALMAR GLASÄPPLE
Trädet kvar från plant- och trädskolornas tid.
Ursprunget är inte klarlagt, men Kalmar Glasäpple betraktas vanligen som en gammal småländsk sort som redan på Olof Eneroths tid (1860-talet) var mest spridd i Kalmartrakten men vanlig även på Gotland.
Kalmar Glasäpple är ett kompakt, svagt åsigt, grönt äpple, som vid mognad får en gulaktig grundfärg. På solsidan förekommer en svag, strimmig rodnad.
Kalmar Glasäpple är ett gott vinteräpple, som mognar under november och håller sig ett par månader. Det står bra mot sjukdomar med undantag av att kräfta kan angripa trädet.
Zon I-II.

KRUSENBERG
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Krusenbergs Herrgård; planterade på hösten samma år.
Sorten har sannolikt uppstått omkring 1890 vid Krusenberg, varifrån den fått sitt namn. Äpplet Krusenberg är omskrivet 1906 av Rudolf Abelin i boken Om frukt och fruktträdsodling på fritt land, och pomologen Gustaf Lind nämner äpplet bland värdefulla fruktsorter 1920.
Två äldre träd finns ännu kvar vid Krusenberg.
Äpplet mognar i september och har kort hållbarhet.
Zon I-III.

LOBO
Träden uppdragna på grundstam A2 av Stångby plantskola; planterade på hösten 1999.
Lobo är en kanadensisk sort, framtagen 1897 i Ottawa genom kärnsådd av McIntosh. Sorten kom till Sverige omkring 1930, och har förutom i hemträdgårdarna även odlats kommersiellt i rätt stor utsträckning. Den mörkt vinröda frukten mognar i oktober och håller sig fram till januari. Lobo har stor mottaglighet för skorv.
De båda Loboträden skall tjäna som referenssorter på samma sätt som Aroma ovan.
Zon I-IV.

MAGLEMER
Trädet kvar från plant- och trädskolornas tid.
Maglemer är en dansk sort med mer än 200 år på nacken. Sorten har odlats mycket i Sverige och är vanlig i något äldre trädgårdar.
Träden är på våren översållade av blommor, och frukten sitter också i klungor längs grenarna. Frukten kan drabbas av skorv i fuktigt klimat.
Äpplena, som är ganska små, saftiga, syrliga med en fin arom, kommer bäst till sin rätt i november-december.
Zon I-III.

MELON
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Melonäpplet stammar från 1700-talet, möjligen ännu tidigare. Härkomsten är osäker. Sorten har odlats i Sverige i åtminstone 200 år. Kvar finns ännu många äldre träd, men sorten har knappast planterats de senaste 50 åren.
Melon är ett vinteräpple med god hållbarhet. Smaken är en smula speciell, något kärv, och sorten har därför fått ge vika för andra, mer aromatiska äpplen.
Zon I-III.

MUNTHES ROSENÄPPLE
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Algutstorp, Närkes Kil; planterade på hösten samma år.
Munthes Rosenäpple är uppdraget från kärna, troligen av Grågylling, 1807 vid Beateberg på Värmdö och är beskrivet 1849 i Svenska Trädgårdsföreningens Årsskrift. Belägg finns för att sorten saluförts i Stockholm på 1860-talet.
Munthes Rosenäpple är vackrare tecknat än Grågylling med en vid mognaden jämn eller svagt strimmig rosenröd täckfärg på gulvit botten.
Äpplet är en sen höstfrukt med konsumtionstid okt - dec.
Zon II-IV.

MÄLARDALENS VITGYLLING
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Bergianska Trädgården; planterade på hösten samma år.
Mälardalens Vitgylling anses vara en gammal form av Virginskt Rosenäpple och har sedan länge odlats främst i Mälarlandskapen. Sorten har en gulvit, välsvarvad rund frukt, vanligen utan täckfärg, och beskrevs först 1920 av Gustaf Lind i boken Svensk Frukt.
Mälardalens Vitgylling är ett sommaräpple med kort hållbarhet.
Jfr Virginskt Rosenäpple och Noors Glasäpple.
Zon II-IV.

NOORS GLASÄPPLE
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Olof Thunmans väg, Knivsta; planterade på hösten samma år.
Noors Glasäpple är en form av Mälardalens Vitgylling, uppkommen vid Noors gods, Knivsta. Om ”Glasäpplen från Noor” skrev Olof Eneroth i Svenska Trädgårdsföreningens Årsskrift 1860 att det var ”en höstfrukt af utmärkta egenskaper”. Trots att sorten är c:a 200 år gammal har den inte fått någon större spridning.
Frukten påminner om Mälardalens Vitgylling men är betydligt syrligare.
Zon II-IV.

ORANIE
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Oranieäpplets ursprung är oklart. Möjligen kan det på 1700-talet ha uppstått ur Kaniker, som ännu lär finnas kvar. Sorterna är svåra att skilja åt, och i allmänhet har man heller inte brytt sig om att göra det.
Oranie är en av de mest spridda och odlade sorterna i landets södra hälft. När frukten mognar i september, är det inte många andra sor-ter, som kan hävda sig i konkurrensen med det saftiga, aromatiska Oranieäpplet, som ofta kan bli glasigt i köttet.
Oranie har god motståndskraft mot skorv men kan drabbas av fruktmögel.
Zon I-V.

P J BERGIUS
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från moderträdet på Sveavägen 3, Djursholm; planterade på hösten samma år.
P J Bergius är en helröd färgmutation av Sävstaholm uppkommen i samband med ympning vid Bergianska Trädgården i början av 1900-talet. Det ännu kvarvarande moderträdet bar frukt första gången 1912, och den röda frukten blev en sensation. Bortsett från färgen har sorten ungefär samma egenskaper som det traditionella Sävstaholmsäpplet.
Sorten gavs namnet P J Bergius efter Bergianska Trädgårdens grundare, Linnélärjungen Peter Jonas Bergius (1730-1790).
Zon II-VI.

ROSENHILL
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Rosenhillsvägen, Sollentuna; planterade på hösten samma år.
Moderträdet som vi känner det är inköpt från en plantskola i Stockholmstrakten på 1920-talet. Frukten har en mycket speciell prickig eller vackert rödflammig täckfärg och har en fin kombination av syra, sötma och arom.
Sorten, ett tidigt höstäpple, har inte kunnat identifieras med någon känd och beskriven namnsort.

ROSSVIK
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Rossvik är en Sörmlandssort, som har fått namn efter gården Rossvik, där Olof Eneroth fann några träd av sorten i mitten av 1800-talet. Äpplet är grönt med en ofta stor från skafthålan utstrålande rostrosett.
Rossvik är ett mycket gott vinteräpple. Det rekommenderades varmt på sin tid av hortonomen Anton Nilsson, som bidragit till att det fått stor spridning i framför allt Mälarlandskapen.
Zon II-III.

SIGNE TILLISCH
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Signe Tillisch är en dansk sort, som kom till Sverige på 1890-talet. Det är ett utsökt gott äpple, som finns i de flesta trädgårdar. Dess popularitet framgår också av att det näst Oranie är det vanligaste trädet här på Ekebyhov.
Äpplet mognar i oktober och kan under gynnsamma betingelser sparas året ut.
Trädet är härdigt men frukten angrips ofta svårt av skorv, vilket påverkar lagringsmöjligheterna.
Zon I-IV.

STOR KLAR ASTRAKAN
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Dammvägen, Sollentuna; planterade på hösten samma år.
Stor Klar Astrakan upptäcktes på 1850-talet i Vasastaden, Stockholm, av Erik Lindgren, trädgårdsmästare och direktör vid Experimentalfältet. Sorten tros vara en avkomma av Vit Astrakan. Den beskrevs av Alexandra Smirnoff 1894 i Handbok i Finsk Pomologi.
Frukten är stor och den har en vacker, regelbunden form. Skalet visar ofta en rödlila strimmig täckfärg på gulvit botten. I likhet med alla astrakaner en tidig sort med kort hållbarhet. Både frukt och träd har god motståndskraft mot sjukdom.
Zon III-V.

SVEA
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Sveavägen, Sollentuna; planterade på hösten samma år.
Svea är ett plattrunt, tidigt, vackert rödfärgat höstäpple, som inte kunnat identifieras med någon känd och beskriven namnsort.
Trädet, varifrån ympriset tagits, torde vara åtminstone från början av 1900-talet.
Zon I-III. Vidare härdighet ej prövad.

SÄRSÖ
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Julita Gård och Muséer; planterade på hösten samma år.
Det äldsta kända trädet påträffades 1917 på Särsö i Stockholms skärgård och beskrevs i Sveriges Pomologiska Förenings årsskrift 1918. Träd med liknande frukter, som inte kan skiljas från Särsö, har dock hittats ungefär samtidigt vid Cloettas fabriker i Ljungsbro, Östergötland. Sorten går nu under tre synonyma namn: Särsö, Cloetta och Mignon; varifrån det sistnämnda namnet kommer är inte känt.
Äpplet lämpar sig väl till mos och marmelad.
Frukten mognar i september och håller sig åtminstone någon månad. Särsö är ett friskt och lättodlat äpple.
Zon II-IV.

SÄVSTAHOLM
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Julita Gård och Muséer; planterade på hösten samma år.
Sävstaholm är en kärnsådd från 1830-talet och kommer, som framgår av namnet, från Sävstaholm i Västra Vingåker, Sörmland. Sorten beskrevs av Olof Eneroth 1859 i Svenska Trädgårdsföreningens årsskrift. Moderträdet fridlystes 1921 och lever ännu.
Sävstaholm mognar i september och har kort hållbarhet.
En mutation har givit upphov till den helröda P J Bergius. Se vidare P J Bergius sidan 14.
Zon II-VI.

TERSMEDEN
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Julita Gård och Muséer; planterade på hösten samma år.
Tersmeden anses härstamma från Björkvik på Värmdön, där det har uppstått under 1800-talets senare hälft. Sorten har haft begränsad spridning i främst Uppland och Sörmland. Den beskrevs första gången så sent som 1980 av Anton Nilsson.
Tersmeden är ett gott höstäpple som mognar i oktober och kan i bästa fall förvaras fram till december.
Zon I-III. Vidare härdighet ej prövad.

TROGSTA
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Julita Gård och Muséer; planterade på hösten samma år.
Trogsta har tagits fram av en plantskola i Trogsta utanför Enköping under 1800-talets senare del. Sorten beskrevs så sent som 1979 av Anton Nilsson.
Sorten har en begränsad spridning i Mälarlandskapen.
Trogsta är ett ljust, tidigt höstäpple, som mognar i september och har relativt kort hållbarhet.
Zon I-III. Vidare härdighet ej prövad.

WEALTHY
Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.
Wealthy är en amerikansk sort, en kärnsådd från 1860-talets Minne-sota. Den började odlas i Sverige redan på 1880-talet.
På grund av sin härdighet har den fått stor spridning långt norrut i landet. Sorten är vanlig i trädgårdar från förra hälften av 1900-talet. Wealthy har god motståndskraft mot sjukdomar.
Wealthy är en vinterfrukt, som i Norrland kan förvaras åtminstone till mars.
Zon III-V.

VIRGINSKT ROSENÄPPLE
Träden uppdragna 1998 på grundstam A2 med ympris från Bergianska Trädgården; planterade på hösten samma år.
Ursprunget är okänt, men det Virginska Rosenäpplet anses vara en av Europas äldsta äppelsorter. Det har odlats i Sverige i flera hundra år. Från sorten har utvecklats flera urskiljbara former: Mälardalens Vitgylling, Noors Glasäpple, Stensnäs Vitgylling.
Virginskt Rosenäpple är koniskt, vackert tecknat med lätta röda strimmor på gulvit botten. Frukten mognar i september och har kort hållbarhet. Sorten är inte ovanlig i äldre trädgårdar.
Zon I-IV.

VÄSBY
Träden uppdragna 1997 på grundstam A2 med ympris från Väsby Gård, Sollentuna; planterade hösten samma år.
Den här sorten, med det provisoriska namnet Väsby, har sedan 1985 hittats på minst fyra olika ställen i södra Uppland. Den spridda förekomsten talar för att det är en namnsort, som dock ännu inte kunnat identifieras.
Väsby är ett vackert format, plattrunt äpple med på solsidan en jämn rodnad på annars gul botten. Mognar i oktober och håller sig året ut.
Zon I-III. Vidare härdighet ej prövad.

ÅKERÖ
Båda träden har ansenliga dimensioner - omkrets 180 respektive 204 cm mätt 30 cm över mark - och torde vara från mitten av 1800-talet. Åkeröträden är således de äldsta i äppelgenbanken.
Sorten Åkerö stammar från Åkerö Säteri i Sörmland, där moderträdet, som man tror planterades 1759, ännu lever.
Åkerö har varit och är alltjämt en av de mest älskade och odlade äppelsorterna i vårt land. Finast anses frukten bli i Mälarlandskapen, där den mognar i november.
Det finns minst sju olika typer av Åkerö, varav den tegelröda är den vanligaste och mest kända.
Zon II-IV.

ÄPPLETRÄD AV ÄNNU OBESTÄMDA SORTER

Ett område i parken är nu starkt beskuggat av de omgivande högvuxna träden. Fruktsättningen här är därför mindre god. Sedan träden togs under observation 1997 har dessa tre inte burit frukt och därför inte kunnat sortbestämmas. Träden kvar från plant- och trädskolornas tid.

NÅGRA ORDFÖRKLARINGAR:

A2: Starkväxande typ av grundstam

Grundstam: Rotat stamunderlag för inympning av sort

Kalvill: Grupp av mer eller mindre kantiga äpplen

Renett: Vinteräpple med en matt och sträv yta

Ympris: Ettårsskott som ympas på grundstam

Zon: Gynnsammaste utveckling enligt zonkarta från Riksförbundet Svensk Trädgård. Kartan finns återgiven i broschyren om genbanken på Ekebyhov.

tillbaka till genbanker