Många försök att en gång för alla dela in äppelsorterna i bestämda grupper har misslyckats. Även om gruppen renetter, som presenteras här, går åsikterna isär.
Försök att dela in äpplen i bestämda grupper hade länge sysselsatt pomologer i flera länder när Olof Eneroth (Sveriges förste pomolog, verksam från mitten av 1800-talet fram till 1880) redogjorde för några av de mest kända indelningarna enligt pomologerna Diel, Lucas, Dochnal (alla från Tyskland) och Hogg (från England). Men som Eneroth skriver i sin Handbok i Svensk Pomologi från 1864: ”Man har fyllt volymer med afhandlingar om ’systemet’ och möjligheten av ett system, utan att ännu hafva hunnit särdeles mycket långt på den vägen”. Eneroths ambivalens beträffande äppelsorternas indelning i grupper resulterade i en något märklig hybrid där han i sin pomologi grupperar sorterna i sommaräpplen, höstäpplen, vinteräpplen och renetter!
Att den finska pomologen Alexandra Smirnoff tog efter sin läromästare Eneroth när hon omarbetade och utvidgade hans pomologi i slutet av 1800-talet är inte konstigt. Mer märkligt är att Carl G. Dahl fortfarande använder samma gruppering i sin Pomologi (1929 och 1943).
Drottning eller groda?
Ordet renett finns belagt redan på 1500-talet men dess ursprung är omtvistat. Det finns åtminstone två hypoteser. Det kan vara så att renett kommer av det franska reinette, som i sin tur kan härledas av reine, det franska ordet för drottning. Men den förklaringen förkastas av Carl G. Dahl som i andra upplagan av sin Pomologi (1943) hävdar att ursprunget finns i latinets rana (groda), i diminutiv form ranetta (liten groda), och syftar på vissa likheter mellan grodans hud och äpplets. Dahl kan förstås ha rätt men visst låter drottningäpple mer tilltalande än grodäpple?
Olof Eneroth kom att intressera sig särskilt mycket för renetter och skrev uppsatsen Om renetterna och deras odling i Sverige (1863). Han delar in renetterna i sex grupper men tycker sedan inte att grupperingen är så viktig utan tillägger ”Vi lämnar här åsido värdet eller ovärdet af denna och dylika indelningar med afseende på fruktsorterna”.
När han året därpå kommer ut med sin pomologi behåller han begreppet renetter, kanske för att slippa bryta mot sina föregångare. Här delar han dock in dem i fyra grupper, varav två ”enligt tysk systematik”. Om Eneroth var den förste att ifrågasätta värdet av äppelsorternas indelning i grupper så har han inte blivit den siste. I nutida pomologier är äppelsorterna vanligen uppställda i alfabetisk ordning.
Eneroth återkommer till svårigheten med renetterna ett par gånger i Handbok i Svensk Pomologi. Han konstaterar exempelvis att man ”ännu icke kommit till rätta med begreppet Renett och dess tillämpning på särskilda sorter”. Vidare skriver han: ”Gränserna mellan Renettgruppen och de öfriga äpleformerna hafva aldrig fullkomligt bestämts, och godtycket spelar sålunda fritt på dessa gränser”.
I dag är en renett enligt gängse uppfattning, åtminstone här uppe i högan nord, vanligen ett vinteräpple med matt och sträv yta, tjockt skal och fast aromatiskt fruktkött. Med dessa kriterier blir renetterna en någorlunda enhetlig grupp. Men Eneroth på sin tid ville göra gällande att renetter även kan ha en glatt och fet yta som till exempel Kalmar Glasäpple (glänsande skal), Qvistrums Vaxäpple (mycket fett och glänsande skal) och Champagnerenett (slätt skal). Man kan ifrågasätta Eneroths åsikt i de fallen och även när det gäller Glansrenett (starkt fett och glänsande skal), som numera går under namn av Ökna Lökäpple.
Några goda renetter
Cox Orange är den i Sverige idag mest välkända renetten. Den odlas i många trädgårdar i södra Sverige och finns att köpa i butikerna från senhösten. Äpplet har sina rötter i 1820-talets England och Olof Eneroth var den som först prövade sorten i Sverige efter att ha införskaffat ympar från London 1865. Hans omdöme ”förenar yttre skönhet med inre ädelhet” ledde till en snabb spridning av sorten bland odlare i slutet av 1800-talet (för en bild på det äldsta kända trädet i vårt land se Pomologen nr 3, 2005).
Ribston är en vanlig äppelsort i äldre trädgårdar i södra Sverige och i Mellansverige. Ribston kan kanske inte mäta sig med Cox Orange i vare sig yttre skönhet eller inre egenskaper men får ändå betraktas som en god ersättare med många förtjänster. Jämförd med Cox Orange är Ribston härdigare, mer lättodlad och hållbarare (kan bli lite skrynklig men behåller aromen till mars när den odlas i Mellansverige). Troligen är äpplets ursprung franskt. Ribston är modersort till Cox Orange (men inte till Cox Pomona!) och kom till Sverige under 1800-talets förra hälft.
Belle de Boskoop, från Holland på 1850-talet, är en tredje förnämlig renett. Den är alltså något yngre än de föregående och invandrade till Sverige först i början av 1900-talet. Belle de Boskoop har liksom Cox Orange mest odlats i de sydligaste delarna av landet, men den når fin utveckling även i Mälardalen. När vi nu håller på att få ett varmare klimat bör intresserade odlare i zon 2 och 3 inte tveka att försöka odla dessa fina äppelsorter.
Läderrenetten är omisskännlig med sitt extremt rostiga och sträva skal. Troligen av franskt ursprung är den omtalad redan på 1650-talet och odlades i Sverige i varje fall på 1800-talet. Det är ett gott och mycket hållbart äpple (håller till slutet av maj) men kan kulinariskt inte konkurrera med de föregående. Läderrenett planteras sällan numera men finns någon gång kvar i gamla trädgårdar.
Ytterligare några renetter som förekommer i vårt land är: Ananasrenett, Baumans Renett, Blenheim, Charles Ross, Egremont Russet, Guldparmän, Guldrenett, Harberts Renett, Kanadarenett, Kasselrenett och Laxtons Superb.
Guldrenett är en egen sort men beteckningen har också använts som gruppnamn för Guldrenett, Guldparmän, Ribston, Blenheim och Cox Orange.
Görel Kristina Näslund och Gullmar Henäng
tillbaka till Pomologi