Alexandra Smirnoff

Alexandra Smirnoff var Nordens första kvinnliga pomolog. Hon blev den store pomologen Olof Eneroths enda lärjunge och omarbetade hans pomologi i slutet av 1800-talet.

”1904. Röda Astrakan har under denna ogynnsamma sommar utvecklat sig utmärkt å Lindö gård med sitt hemliga läge och det mildaste klimat i Finland. Frukten är fullkomligt typisk till form och färg, smaken något rå eller omogen, en följd av sommaren. Under en normal sommar torde frukten bli jämngod med det i mellersta Sverige odlade röd Astrakan. I år ovanligt hållbar, ännu den 1 november fullt frisk. Månne detta är en följd av den kyliga och solfattiga sommar?”

Anteckningen hittar jag i ett exemplar av Alexandra Smirnoffs omarbetade upplaga av Handbok i Svensk Pomologi från 1896 som är interfolierat, det vill säga mellan de tryckta sidorna hittar man helt rena, blanka blad för noteringar. Här har Alexandra i svart bläck med vacker, tydlig handstil noterat årtal och ibland datum för examinationer av äpplen från olika finska gods och gårdar.

Åkerö måste ha legat hennes hjärta nära. Sidan intill det äpplet är fullskriven med anteckningar från flera år, från 1897 till 1912 då Alexandra skriver att Åkerö från hösten innan har varit ”ovanligt utväxta till det yttre men smaken fadd. Ovanligt friska och bibehålla sig ända in i början av det nya året 1912”.

Omarbetning av Eneroths pomologi

De olika delarna av Olof Eneroths originalupplaga utkom på P A Norstedt & Söners förlag 1864–1866. Boken gavs ut på nytt 1877 men när man närmade sig sekelskiftet 1899/1900 och boken var slutsåld insåg förläggaren att det krävdes en rejäl omarbetning av verket. Olof Eneroth var död sedan 1881 och Norstedts frågade runt efter en lämplig person för uppgiften. Ingen i Sverige ansågs ha den kunskap och erfarenhet som krävdes för det grannlaga arbetet. Norstedts fick rådet att vända sig till Alexandra Smirnoff i Helsingfors, den enda som bedömdes ha tillräcklig kompetens. Hon förvandlade Eneroths ursprungliga bok om 636 sidor till ett imponerande verk i fem delar om tillsammans 1500 sidor, som utkom 1896–1902.

Alexandra och hennes familj

Vem var då denna Alexandra? Alta Dahlgren skriver initierat om henne i Norsk Havetidende 1897. Man får intrycket att Alexandra talat länge och förtroendefullt med sin levnadstecknare. Alexandra föddes den 6 maj 1838 i Vasa, Finland. Fadern, Michael Smirnoff, hade varit livegen i Ryssland hos en greve Scheremetjeff. Denne var en human person som inte bara tillät sina livegna att tillägna sig kunskap utan till och med uppmuntrade till det.

I Vasa etablerade sig Michael Smirnoff som framgångsrik köpman, gifte sig med Klara Johanna Lindeqvist och fick flera söner och en dotter, Alexandra. Hon var en pojkflicka som älskade idrott lika mycket som bröderna och gärna gick på styltor, åkte skidor och skridskor. Fick hon en docka begravde Alexandra den strax med pompa och ståt, och det var största nöjet med den presenten. Precis som bröderna ville hon få läsa vidare men studier för flickor var då inte att tänka på.

Barndomen var sorgfri fram till 1852 då Vasa ödelades av brand och många, däribland familjen Smirnoff, stod utan tak över huvudet. Alexandras mor dog snart efter branden, fadern kunde inte hålla samman familjen och barnen spreds åt olika håll. Alexandra kom till grevinnan Steven von Steinheil på Saarela gård nära Viborg. Här mötte Alexandra militärisk disciplin och högaristokratiska seder.

Tiden hos grevinnan

Omställningen var säkert inte lätt för en självständig 14-årig flicka. Men grevinnan – som var en duktig botaniker, stor blomsterdyrkare och passionerad hästvän – tog hand om Alexandra och lät henne ägna sig åt växthusen, trädgården och stallet.

Grevinnans uttalade önskan var att Alexandra, när hon själv hade dött, skulle resa till Sverige för att studera trädgårdskonsten och därefter överta ansvaret för trädgårdarna på Saarela gård. När grevinnan hade avlidit 1873 reste också Alexandra till Sverige för att arbeta hos greve Gustav Trolle-Bonde i Södermanland. Där träffade hon Olof Eneroth som ledde arbetet i de stora fruktträdgårdarna på godsen Säfstaholm, Vibyholm och Hörningsholm.

Eneroths assistent

Alexandra arbetade som Eneroths elev och assistent under tre år. Eftersom han var sjuklig föll en stor del av arbetet i fruktträdgårdarna på Alexandra. Bland annat hjälpte hon till med att ordna upp de ryska fruktsorterna som Eneroth hade svårt med på grund av språket. Alexandra, med rysk far, behärskade ryska. 

Tillbaka i Finland arbetade hon som rådgivare i trädgårdsfrågor för olika privatpersoner. Samtidigt bibehöll hon sitt pomologiska intresse via resor i Sverige, Finland och Ryssland samt via livlig korrespondens med Eneroth, Axel Pihl som var trädgårdsdirektör på Rosendal, den store ryske pomologen Eduard Regel i St. Petersburg, och många andra som skickade henne både brev och frukter.

År 1892 gav Alexandra ut sin första bok Några ord om trädfruktodling och dess framtida ordnande i Finland. För att kunna göra de nödvändiga iakttagelserna i landet hade då Alexandra tilldelats gratis kort på Statens Järnvägar. Två år senare, 1894, utkom hennes verk Handbok i Finsk pomologi, som upptar äpplen.

Det var alltså en erfaren fruktexpert som påtog sig uppgiften att arbeta om Eneroths föråldrade pomologi. I sitt förord skriver Alexandra ”att återgifvandet af en fullt trogen bild af denna pomologiens utveckling var förenad med ett icke obetydligt ansvar, ligger i sakens natur. Å andra sidan var det för mig en kär plikt, såsom varande ENEROTHS enda lärjunge, att försöka fullständiga hans verk, så mycket mer som jag under tiden efter samarbetet med honom icke blifvit främmande för Sveriges pomologiska förhållanden (… ) Under de år jag samarbetade med ENEROTH, hvarvid hans pomologi dagligen användes, var jag dessutom i tillfälle att inhämta de förändringar, han ansåg böra företagas i en framtida ny upplaga.”

Avsked till Pomonans befrämjare

År 1907, när Alexandra var 68 år gammal, tilldelades hon statspension i Finland. Hon dog senare mitt i äppelsäsongen den 25 september 1913. Senator Gripenberg bar vid jordfästningen fram en krans från Sveriges Pomologiska Förening och på det blågula bandet stod att läsa ”Tack för framgångsrikt arbete till den svenska Pomonans befrämjande!”
                                               
Görel Kristina Näslund

Källor:
Dahl, Carl G. In memoriam. Sveriges Pomologiska Förenings Årsskrift, (1913) s. 206. 
Dahlgren, Alta. Alexandra Smirnoff. Norsk Havetidende (1897) s. 185.
Olsson, Axel. Alexandra Smirnoff. Sveriges Pomologiska Förenings Årsskrift, (1902) s. 7. 
Finsk biografisk handbok (1903)